Believe del 2 - Hangover

Jag måste ha varit borta ett tag för när jag öppnade ögonen la jag märke till att jag låg i liggande ställning. Jag möttes av ett par varma hasselbruna ögon som noga granskade mig. Försiktigt satte jag mig upp med handen för pannan jag mådde illa och kände mig lite yr. Jag såg att jag låg i en av dom svarta skinsofforna som var utplaserade i en lite dunklare del av det enorma rummet. "Hur är det?" sa killen som satt lutad över mig. Jag ville svara men en flod av illamående skjölde över mig och om jag öpnade munnen riskerade jag att spy. "Kenny" roppade han. Jag hade fortfarande svårt att se men kunde urskilja en mörk och kraftig man som kom gåendes mot oss. "Jag tror vi måste ta henne till akuten och se om hon har fått hjärnskakning." fortsatte han. Var det mig han menade? "Ja det är nog bäst det var en rejäl smäll hon fick. Ska jag ta henne?" Killen skakade på huvudet. "Nä de fixar jag." Han lyfte upp mig igen så jag vilade mot hans bröst. Vem var det som bar mig, Och varför trodde dom att jag hade fått hjärnskakning? En hög med frågot staplades upp i mitt huvud men jag viste att jag inte skulle få svar på dom. I alla fall inte nu. Så istället slöt jag ögonen och fokuserade på att inte kräkas över hela min räddare.



Justins perspektiv:

Några timmas tidigare: "Kan vi inte gå hem nu" Frågade jag och la ifrån mig den oöppnade ölen." Absolut inte! " Sa Chaz och hånlog,  "Vi ska fixa så att du får ett ligg först!" Jag suckade.  "Det känns inte rätt nu, Jag menar tänk om jag och Selena blir tillsammans igen eller..."  "Nej!" Avbröt Ryan mig, "Hon dumpade dig Justin, det är över. Föresten var hon ju bitchig också!"

Det var svårt för mig att släppa henne. Vi hade ändå varit tillsammans i ungefär två år.
Vi hade bestämt oss att separera eftersom vi hade bråkat mycket den senaste tiden och att våra känslor hade svalnat. Men det kändes ändå som om jag hade ett tomt hål inom mig som ingen annan än Selena kunde fylla.
"Okej, vi stannar lite längre" Sa jag och öppnade ölen och började dricka. Ryan och Chaz skålade och skrattade, skulle jag någonsin bli glad igen?

Plöttsligt hördes skrik. Tjej skrik. Vi kollade oss omkring och gick för att kolla vad som hände. Två tjejer låg på golvet och skrek och drog varandra i håret. Folk stog i en ring runt dom och bara skratade och jublade. Vilka idioter tänkte jag och började dra bort den ena tjejen från den andra. Tjejen skrek och gjorde motstånd men jag var trotts allt starkare. Tillslut slutade hon och kröp ihop i min famn. Förmodligen var hon ganska så full. Jag gick in i ett tomt rum med en stor soffa i. Klubbens höga musik hördes fortfarande från undervåningen. Jag la henne på soffan och granskade henne. Hon var ganska så söt. Hon började gnälla i sömnen. Jag ropade på Kenny. "jag tror vi måste ta henne till akuten och se om hon har fått hjärnskakning" Sa jag, så fort Kenny kom in genom dörren. "Ja det är nog bäst det var en rejäl smäll hon fick. Ska jag ta henne?" Frågade Kenny och sträkte ut sina armar. Det här är ju en bra anledning att få komma härifrån tänkte jag och sa därför, "Nä det fixar jag" Jag lyfte upp tjejen, hon vägde inte så mycket. "Okej, jag ringer en taxi" Sa Kenny.

Tjejen vaknade till i bilen. "Vem är du?" Frågade hon och reste sig från mitt knä där hon hade legat. "Justin, justin Bieber" Sa jag och hoppades att hon inte var ett fan. Iallafall inte ett galet fan. Men jag misstänkte att hon fortfarande var ganska så påverkad av spriten. Hon kollade konstigt på mig, hon såg ut att tänka. "Ahaaaa, den Justin! Du vet den där baby, baby, baby ooohh, Jo men han vet jag vem det är, vad är det med honom?" Jag flinade.
"Det är jag, haha" Hon stämde in på mitt skratt. " haha aa you wish eller hur?" Hon forstod verkligen inte att jag var jag. Jag flinade och kollade ut genom fönstret. Hon kollade undrande på mig. "Kidnappar du mig eller? Jag skulle precis gå till ett rum om du fattar jag menar" Sa hon och blinkade åt mig. Jag skrattade igen. Hon var väldigt rolig när hon var berusad. "Vad heter du?" Frågade jag och tog fram handen, "Ellie eller aa Shanelle fast kalla mig Ellie" Sa hon förtsust och skakade min hand, "Och du är?" Jag log igen. "Justin" Sa jag och hon slog mig lätt på axeln. "Men lägg av nu, på riktigt?" Jag skrattade. "Jag heter Justin Bieber, på riktigt" Hon himlade med ögonen, "aja om du säger det så"

Bilen stannade och vi gick in på akuten. Hon bablade ganska så mycket och jag skrattade mest. Dom på akuten sa att det inte var någ fel på Ellie men att hon skulle åka hem och ta det lungt. "Ska jag köra hem dig?" Frågade jag. "Hur skulle jag annars komma hem" Skrattade hon. Hon vinglade väldigt mycket så jag tog ett fast grepp om hennes midja. Vi satte oss i bilen och hon somnade så fort jag satte på motorn. Hon hade givig mig en flummig beskrivning om vart hon bodde. Efter att ha åkt fel minst fyra gånger hittade jag äntligen rätt. Det var ett grått trä hus som såg ganska hemtrevligt ut. Jag tog henne i min famn och knackade på dörren. En kort kvinna med blont hår och stora gröna ögon. Hon såg ut att vara i 25 åldern. "Ehm, hej Ellie somnade så jag kärde henne hem." Kvinnan log och stärckte fram sin ena hand men ångrade sig när hon såg vad jag konkade på. "Hej, April" Sa hon istället. "Justin" Sa jag och log lite smått. "Är det okej om du bär upp henne på sitt rum, jag skulle aldrig orka." Sa hon ursäktande. "Okej" Sa jag och gick in. "Tack Justin" Sa hon och började gå mot köket. "Första dörren till vänster!" Skrek hon när jag började gå upp för trappan. Jag la henne på sin säng, hon rynkade pannan och drog täcket över huvet. Jag skrev en lapp och la på hennes sängbord: Om du behöver räddas nån gång mer: 070 98 645 36.

Shanelles perspektiv:
Huvudvärken var stor och likadant med illamåendet när jag vaknade. Jag satte mig långsamt upp och gnuggade mig försiktigt i ögonen. Det var så ljust i mitt rum! Jag ställde mig upp och började leta efter ett par solglasögon att dämpa ljuset med. När jag letade efter glasögonen såg jag en liten lapp som låg på mitt sängbord. Om du behäver räddas nån gång mer och sen ett nummer. Vem är det? När jag tänker på igårkväll kommer jag inte ihåg någonting.


Heej! Minou här! Så här har ni andra kapitlet ;) Vad tycker ni? /Minou <3


Believe del 1-My lifesaver


Jag tittade mig i spegeln en sista gång och smetade på ännu ett lager läppglans. Jag betraktade bilden av mig själv och blev väldigt nöjd med resultatet. Det långa bruna håret föll ner i naturliga lockar och tjocka svarta fransar ramade in dom blåa ögonen. På mig hade jag en enkel men snygg klänning.
"Ellie kom igen, du är skitsnygg kan vi inte gå nu?" Jenna stod vid dörrkarmen och såg otålig ut. Jag hette igentligen Shanelle men på något sätt kopplade Jenna ihop det med namne "Ellie" så det fick duga som smeknamn. Jag nickade. "Ska bara hämta nycklarna och mobilen, sen sticker vi." När vi kom ner till bottenvåningen slogs vi av en underbar doft. April stod och stekte fattiga riddare och när hon fick syn på oss log hon stort. "Nämen hej på er snyggingar, tänkte att ni kanske ville ha i er lite mat innan ni gick?" Jenna tittade på mig med stressad blick. Vi var redan försenade samtidigt kände jag hur magen kurrade efter lusten av något att äta. "Nej jag tror faktiskt inte att vi hinner. Ledsen om du gjorde allt i onödan." Jag gav henne en liten puss på kinden innan jag sprang efter Jenna som redan var på väg ut.

Man hörde festen långt innan man såg den. Musiken dunkade i öronen och vi båda ökade tackten för att så snabt som möjligt kunna kasta oss ut på dansgolvet. I skolan hade det pratats om festen länge det hade till och med ryktats om att folk från andra städer åkt ända hit för att få vara med om den. Det var länge sen jag gick ut och bara hade kul efter allt jobbigt som skärt sår i mitt liv, men nu skulle jag bara släppa loss. När vi kom fram var allt redan i full gång. Jag och Jenna flashade på oss varsit leende och gick sedan in. Vi möttes direkt av ett gäng killar som ville bjuda oss på något att dricka, vissa av dom såg riktigt bra ut också. Jenna tackade vänligt nej, hon hade en viktig hockey match imorhon och ville helst inte genomlida den med bakfylla. Jag däremot kände mig väldigt sugen på något att dricka så jag sa "Varför inte" och hängde med bort till baren.

"Ellie är det inte dags att gå nu?" Jenna avbröt mig mitt i en kyss med en av killarna som bjudigt mig på drink. Jag suckade lite irriterat men vände mig om så jag kunde se henne. Det var svårt att fokusera blicken på hennes ansikte, kanske hade jag fått i mig lite för mycket sprit. "Neeej snälla kan vi inte stanna lite till?" jag gjorde hundvalpsminen även fast jag viste att den aldrig funkade på henne. "Föresten har du en hög med killar där borta som står och dreglar över att få dansa med dig." tillade jag och flinade. Det var sant. Jenna såg väldigt attraktiv ut i dom flesta killars ögon. Hon hade långt blånt hår, blåa ögon, ganska lång och hade den perfekta kurviga kroppen alla strävade efter. Så hade det alltid varit. hon var den snygga av oss. "Nä jag är trött tror jag sticker hem..Men du kan ju stanna om du vill." Jag gav henne en liten kram innan jag vände mig om för att fortsätta strula med killen vars namn jag hade glömt. Ett ljud av glada tjejskrik fyller plötsligt lokalen men det var inte tillräckligt intresant för att avbryta mig. "Kom vi går någonstans där vi kan få vara ensamma." viskade killen i mitt öra. Jag tyckte det var en lysande idé och nickade fånigt. Han reste mig upp och jag kände hur jag vinglade till när jag försökte stå upp.
Vi var just på väg ut ur lokalen när en hård smäll på högra kinden träffar mig. Det gjorde riktgigt ont. "Tro fan inte at du bara kan komma hit och sno min kille!" Jag tittade upp och såg en liten och rasande tjej i min ålder stå och blänga på mig. Hon var väldigt kort men på något sätt lyckades hon torna upp sig över mig. "Erin det är inte som du tror, hon började bara hålla på med mig men jag drog mig undan på en gång." Killen pekade menande på mig. Skojade han? Jag var redan ostadig så det räckte med ännu en smäll för att få mig att ramla platt på golvet. Jag tänker inte ligga här som ett dumt offer, tänkte jag. Så jag tog tag i tjejens ben så hon också subblade omkull brevid mig. Jag hade sett många catfights förut men aldrig varit kärnan i en. Helt villt började hon dra mig i håret och ett litet tjut for ur mig när smärtan efter en stor tuss revs av. Jag trängde undan den bulltande huvudvärken och rullade runt så jag nu låg ovanpå henne. Min hand var precis påväg att ge henne en hård smäll på käften men den han inte träffa. Ett par starka armar grabbade tag i mig och drog mig därifrån. Först skrek jag och kämpade imot men skriken övergick snart till snyftningar och all energi jag tidigare haft pumpades ut tills jag kände mig tom. Jag viste inte vem det var som höll i mig men personen drog mig närmare sig så jag kunde vila mitt huvud mot dens axlar.
Jag måste ha varit borta ett tag för när jag öppnade ögonen la jag märke till att jag låg i liggande ställning. Jag möttes av ett par varma hasselbruna ögon som noga granskade mig. Försiktigt satte jag mig upp med handen för pannan jag mådde illa och kände mig lite yr. Jag såg att jag låg i en av dom svarta skinsofforna som var utplaserade i en lite dunklare del av det enorma rummet. "Hur är det?" sa killen som satt lutad över mig. Jag ville svara men en flod av illamående skjölde över mig och om jag öpnade munnen riskerade jag att spy. "Kenny" roppade han. Jag hade fortfarande svårt att se men kunde urskilja en mörk och kraftig man som kom gåendes mot oss. "Jag tror vi måste ta henne till akuten och se om hon har fått hjärnskakning." fortsatte han. Var det mig han menade? "Ja det är nog bäst det var en rejäl smäll hon fick. Ska jag ta henne?" Killen skakade på huvudet. "Nä de fixar jag." Han lyfte upp mig igen så jag vilade mot hans bröst. Vem var det som bar mig, Och varför trodde dom att jag hade fått hjärnskakning? En hög med frågot staplades upp i mitt huvud men jag viste att jag inte skulle få svar på dom. I alla fall inte nu. Så istället slöt jag ögonen och fokuserade på att inte kräkas över hela min räddare.
Sådär! Första kapitlet publicerat. Som ni märkte var det skrivet ur Shanelles perspektiv men nästa kommer även skrivas i Justins. ( Det här vara bara som en liten mini-start på ny novellen, dom andra kapitlerna kommer vara längre )
Vad tyckte ni? /Nike

Lite kort om nya novellen.

Novellen jag ska börja på heter Belive. Den kommer handla om 17-åriga Shanelle Hamilton som bor i Atlanta med sin moster April Hamilton. Shanelle stöter på Justin på en fest hon går på och på så sätt lär dom känna varandra. Vänskapen växer och börjar leda till större saker, men mer vill jag inte avslöja. Novellen kommer vara skriven ur både Shanelle och Justins perspektiv. Det låter väll inte så dumt va? Börjar skriva inom kort. Bieber love.




Börjar blogga igen!

Stay tuned shawtys för snart börjar jag ( Nike ) blogga igen. Jag kommer tyvär inte fortsätta med Forever utan känner för en ny fräsh start. Kom gärna med tips på händelser och sånt. Jag har inte riktigt bestämt mig än men kanske bli så att jag publicerar ett kapitel i veckan ( på en speciell dag ) då slipper jag både stress+att kapitlerna blir längre och mer välgjorda. What du you think, låter det som en bra idé? Kolla gärna in dom förra novellerna också! Hoppas ni kommer gilla det. Puss

Forever del 31-Love at first sight

Det var inte så långt till Jojo, kanske tio minuter. Det var i slutet på oktober så det hader redan blivit mörkt. Plötsligt fick jag den där känslan av att man är förföljd, jag kunde höra fotsteg bakom mig men slog i väg dom obehagliga tankarna och tänkte att det säkert bara var en helt vanlig person. Men min "förföljare" fortsatte bakom mig och jag kunde höra att den var närmre nu. jag ökade tackten men det gjorde han eller hon också, nu började jag bli riktigt rädd. Jag skrek till när någon grabbade tag i min axel och vände mig bakåt. Fabian log ett kaxigt leende och han luktade alkohol. Fan också, han var full!


Jag hade faktiskt glömt bort Fabian helt och hållet, och inte ens tänkt på meddelandet han skickat dagen då jag kom hem. Han kommer inte att skada dig. Tänkte jag, men jag började tveka lite. Fabian kunde vara ganska våldsam och med tanke på alkoholen kunde det förstärkas. Men han hade aldrig skadat mig förut.
- Älskling, vart ska du någonstans? sluddrade han fram.
- Till Jojo...kalla mig inte älskling det är över, det ville du ju själv.
- Över? Men snälla Alex du måste förstå att jag inte menade när jag gjorde slut med dig förut. Jag var full den kvällen och viste inte vad jag gjorde. Du är den jag vill ha och jag ska göra allt jag kan för att få det bli bra mellan oss igen. Jag suckade.
- Men snälla du måste förstå! Det finns inget oss, jag har en annan nu som jag älskar otroligt mycket, och inget kan ändra på det så snälla försök inte. Jag kanske var lite hård mot honom. I stort sett var han en bra kille, om man bortser från drickandet förstås. Men jag skulle vara tvingen att vara tydlig så han förstod att det verkligen var över. Fabian fnös.
- Hah, den där Biever klår jag lätt! Vad har han som inte jag har?
- Han bryr sig om mig, som vissa andra här aldrig har gjort! Jag kunde inte låta bli att bli lite små förbannad på Fabian. Gud jag orkade bara inte med det här snacket.
- Jag bryr mig också om dig och det ska jag bevisa!
Innan jag han säga eller tänka något mer prässade han sina läppar mot mina. Med all min kraft försökte jag bryta mig loss, men det gick inge vidare. Fabian höll fast mig i ett stenhårt gräpp och jag kände hur hans tunga började leta sig in i min mun. Jag vill skrika och springa där ifrån, men hans mun blockerade min och jag kunde inte få fram ett ord. Tillslut tog försvarsinstingten över och mitt knä träffade hans mage. Jag hörde hur Fabian kippade efter luft och släppte äntligen greppet om mig. Jag började springa. Tårarna började rinna i takt med mina fotsteg och jag önskade att Justin var här. Tillslut tog all kraft i benen slut och jag var tvungen att stanna för att inte helt tappa andningsförmågan. Som tur var hade ingen följt efter mig. När jag kollade mig omkring lite noggranare såg jag att jag stannat precis utanför Jojos hus. Jag pustade ut och gick in i huset.
Jojo hörde tydligen att någon kom in och hon kom nerskuttandes för trappan med ett brett flin på läpparna. Men när hon såg mina rödflammiga ögon tystnade hon.
- Vad har hänt?! Hon drog in mig till vardagsrummet och placerade oss i soffan. Jag berättade att jag träffat Fabian på vägen och att han kysste mig.
- Ush, den där killen ser kanske ut som en grekisk gud, men en hjärna skulle han behöva. Jag kunde inte låta bli att le lite åt hennes kommentar.
- Han förstår nog snart att jag inte vill ha honom, bara han inte hoppar på mig igen.
Jag valde att släppa alla bekymer ikväll och bara ha kul istället. Vi satte på en film, gjorde varm chocklad till oss båda och gossade in oss i tjocka filtar i soffan.
- Såå, har du nån romans på gång då? sa jag lite skämtsamt när eftertexten började rulla upp på skärmen.
- Nope, otrligt nog inte! Jag kunde inte låta bli att skratta. Kunde inte komma på en enda gång Jojo varit singel, killarna var som myggor på henne.
- Haha, det kanske bara är nyttigt för dig, men jag tror du skulle gilla Justins vän Chaz.
- Chaz Somers? Jo han är supergulig, vänta har du träffat honom också?
- Glömde visst berätta det. Haha, Chazs klumoighet är faktiskt orsaken till att jag och Justin är tillsammans.
Jojo undrade förstås vad han hade gjort och jag fnissade medans jag berättade att han sölat ner hela mig med äggröra.
- Haha han verkar ju schyst! Måste gå på dubbeldejt någon gång. Men du kan vi inte skypa med honom!?
- Oj oj, haffning på gång? skrattade jag.
- Självklart! Kom nu skypar vi.
Vi stängde av teven och sprang upp till Jojos rum. Hon var självklart tvungen att sätta på sig lite extra mascara. jag sa till henne att det inte ens var säkert att han svarade, men Jojo verkade otroligt entasuastisk över den nya idén. Men Chaz var inloggad och svarade som tur var.
- Hey Alex, wazzup? Haha Chaz var glad som alltid.
- Det är bra med mig saknar Justin bara..och dig såklart!
- Vem har vi här då? sa han sedan och jag såg hur hans kollade in Jojo.
- Det här är min kompis Jojo, sa jag
- Tja! sa Chaz och flinade mot Jojo.
Det slutade med att Chaz och Jojo sate och pratade i över en timme medans jag låg i hennes säng och höll på med mobilen.
- Seriöst måste komma över någon gång och träffa dig...Drar med mig Justin också! sa han lite högre och jag förstod att det var riktat mot mig. Jag kunde inte låta bli att le.
- Gör det! roppade jag tillbaks, och hoppades verkligen han menade allvar.

Sådär nu sätter vi igång igen! Kommentera!


Forever del 30-Stalker


Jag kollade ut genom fönstret och märkte att dörrarna höll på att stängas så jag slängde mig ut.
- Jag är här, Sa jag och kollade mig omkring. Där var hon. Hon kollade sig också omkring. Hennes mörk bruna hår slängdes åt alla håll när hon viftade med handen mot mitt håll.
Jag la på och gick med snabba steg mot henne.

- Fan vad jag saknat dig! Sa jag efter en lång kram.
Vi pratade hela vägen in till skåpen, vi pratade om vad som hade hänt, vilka som hade blivigt ihop med vilka. Jag hade bara varit borta i nästan en månad  men det kändes som ett helt år.



Efter Jojo hade skvallrat om vad som hänt här hemma var det min tur at berätta om Justin.
-Jag skulle seriöst dö för att få vara dig just nu! Jojo nästan skuttade fram medans vi i rask takt gick till No salen, som deprimerande nog var första lektionen. Jag log. Min bästa vän var en av Justins största och kanske galnaste fans och hon måste vara väldigt avundsjuk på mig just nu, men vem var inte det? Men till min stora glädje var hon mest glad för min skull. Jag berättade om när jag blivit upptagen på scenen, filmpremiären, Selena, vår första kyss...jag i stort sätt allt, och det kändes som om jag återupplevde våra underbara veckor igen medans jag målade upp dom för Jojo.

-Wow, killen verkar ju ännu mer amazing än vad jag trott, du måste sakna honom mycket. Jag tittade ned i marken.
-Du skulle bara veta, mumlade jag och svalde klumpen med tårar.
- Förlåt det var inte meningen att göra dig nedstämd. Mer han vi inte säga för nu stod vi utanför klassrummet och lektionen hade precis satt igång. När jag kom in tystnade alla och storögda blickar riktades åt vårat håll. Jag sa snabt ursäkta till läraren och jag och Jojo slog oss ner vid våran vanliga bänk. En liten del av mig undrade om hon tvingats sitta ensam medans jag var borta och jag fick lite skuldkänslor. Jag hörde hur det viskades runt omkring mig och uppfattade ofta mitt namn bland orden som uttalades. Men Mr.Johansson harklade sig och det blev snabt tyst.

Snart hade vi genomlidit tre av fem lektioner och jag kände hur tröttheten trängde sig allt närmare. Jag gäspade stort när vi satt i matsalen och åt dagens lunch som var lassagne. Jag hade snabt funnit mig tilbaka bland mina kompisar och nu satt vi i vårt vanliga "gäng" och pratade och skrattade.
-Mår du bra Alex, du ser lite trött ut? Det var Melody som fråga. En kort, mörkhyad, lite kaxig tjej som börjat föra året.
- Ja det är nog lugnt, har nog inte riktigt ställt om tiden bara. Men när jag tänkte efter kände jag en bultande huvudvärk också. Kanske bäst att gå hem? En vibration fick mig att hoppa till, men jag kom snabt på att det bara var mobilen i fickan. Jag småskrattade lite åt min fåniga reaktion och tog upp den. Jag börjad ele ännu mer när jag såg vad det stod på displayen. Jojo tittade frågande på mig när jag reste mig upp men jag mimade "Justin" Och då log hon bara stort. När jag kommit ut ur den tomma koridåren tryckt jag på svara. 

-Justin!
Sa jag glatt i luren.
-Du måste lära dig att svara kvinna! Sa han lite skämtsamt i luren.
-Oj har du ringt mycket? Men vissa här i världen går i skolan, bara så du vet.
-Hehe tänkte inte på det...
- Så har det hänt något?
Jag kunde inte låte bli att låta lite orolig.
-Nej, jag ville bara höra din röst och se hur du har det. Jag blev varm i kroppen när han sa det.
- Jag mår bra...Eller är lite trött och har ont i huvudet, så funderade faktiskt på att gå hem. Annars har det varit helt okej, men man märker hur alla viskar om oss.
-Hmm, sa Justin.-Säg till om nån är dum så jag kan komma hit och skälla ut dom.
-Haha, det skulle jag allt vilja se!

I Atlanta flöt allt på bra. Justin höll på att spela in sin nya skiva Under the Mistletoe som jag längtade efter att få höra. Efter samtalet beslöt jag mig att gå hem och vila. Vi hade två lektioner kvar Gympa, och matte som var två ämnen jag lätt undvek. När jag kom hem tog jag en lång dusch och parkerade mig sedan framför teven. Efter några timmars tittande fick jag ett mess av Jojo.

Undra om du ville komma över och ha typ filmkväll hos mig? Om du mår bättre alltså, men lite glass och film gör väll ingen skada ;) Ring mig! <3

Jag ringde Jojo och vi bestämde att jag skulle komma över vid åtta efter hennes fotbollsträning. Jag skulle bara kolla hemma först. I prefekt tajming klev mamam precis in genom dörren.
-Hej älskling! Haft en  bra dag?
- Jadå, var lite trött förut men nu är jag piggare. Mamma skulle jag kunna få sova hos Jojo idag? Snälla vi har ju inte träffats på jättelänge.
-Visst får du det, men först kan du väll hjälpa mig med maten?
Det lät som en bra kompromiss för mig.

Jag grabbade tag i en av matkassarna mamma haft med sig och började lägga fram varorna på diskbänken.
- Går marinerad kyckling bra?! roppade mamma från hallen.
-Det blir perfekt! svarade jag tillbaks. Det var kul att bara kunna snacka lite med mamma. Ibland kändes hon faktsikt mer som en vän och eftersom hon fått mig vid 17 års ålder var hon fortfarande ung. Maten blev god och jag skyflade fort i mig den. Klockan började närma sig halv åtta så efter att ha dukat av sprang jag upp til rummet för att packa en liten väska. Jag slängde ner, pyjamas, necesären, och några filmer innan jag begav mig ut.

Det var inte så långt till Jojo, kanske tio minuter. Det var i slutet på oktober så det hader redan blivit mörkt. Plötsligt fick jag den där känslan av att man är förföljd, jag kunde höra fotsteg bakom mig men slog i väg dom obehagliga tankarna och tänkte att det säkert bara var en helt vanlig person. Men min "förföljare" fortsatte bakom mig och jag kunde höra att den var närmre nu. jag ökade tackten men det gjorde han eller hon också, nu började jag bli riktigt rädd. Jag skrek till när någon grabbade tag i min axel och vände mig bakåt. Fabian log ett kaxigt leende och han luktade alkohol. Fan också han var full! Fortsättning följer..



Jag är så himla ledsen för den sjukt dåliga uppdateringen men Minou är i New York och jag har inte heller varit hemma. Men nu är jag det så på fredag kommer ett nytt kapitel!


Forever Del 29 - Back 2 school


- Eyyy, ddär är min tröja!
- Haha, oj då glömde visst att lämna tillbaks den! sa jag och drog än en gång in hans underbara doft.
- Det är lugnt honey, är ändå mycket sexigare på dig. Justin blinkade och log snett. Plötsligt öppnades dörren och mamma stack in huvudet.
- Alex, jag som trodde du låg och sov?
- Ehh..jo är på väg, sa jag smitande. Hon suckade och mumlade "jaja" och stängde sedan dörren igen. Jag var faktiskt ganska trött och gäspade stort.

- Du är trött älskling. Sov nu så hörs vi imorrn. Jag hade nästan glömt bort Justin. Vi sa godnatt till varandra och jag saknade våra mysiga godnatt kyssar. När jag låg i sängen och försökte sova fick jag ytterligare ett meddelande på mobilen. Jag hade väntat mig något kärleksfullt från Justin, men läste istället:

Hur fan tror du att du bara kan åka iväg och få ihop det med nån annan? Jag är inte dum i huvudet och du kommer få ångra det. / Fabian. Jag viste inte riktigt vad jag skulle tänka. Just nu var jag i chocktillstånd.









Jag höjde ena ögonbrynet och la ifrån mig mobilen. Jag årkade inte tänka på allt som hände just nu. Jag var inte räd för fabian, jag menar vad skulle han göra? Visst han var stark men jag känner honom och han skulle inte skade någon han älskar, elller älskade....aja.

Jag la mig ner, drog täcket över huvudet och somnade snabbt.

Väckarklockan väkte mig på morgonen och jag stängde ilsket av den. Jag ville verkligen inte gå till skolan idag. Jag funderade på om jag skulle spela sjuk men jag visste ju själv att det aldrig funkade.

Då slog tanken mig. Vart äe Ellie? Hon var ju inte hemma igår nör jag kom hem.
Jag saknade henne, även fast hon kunde vara väldigt jobbig ibland betyder hon väldigt mycket för mig. Dessutom skulle ju inte jag och Justin varit tillsammans om inte hon hade dragit med mig på konserten.

Jag stälde mig upp och gick långsamt mot min garderob. INte förs jag kom fram märkte jag hur mycket jag hade saknat den. Det var ju en annan grej med sin egen garderob och en lånad.

Jag kollade noggrant runt bland alla kläder. Jag ville inte vara för mycket men ändå fin. Tillslut bestämde jag mig för ett par lackjeans och en stor vit skjorta. Sen satte jag i två stora ringar i öronen.
Jag sminkade mig noggrant. Det blev ganska så bra. När jag var klar kollade jag mig i spegeln. Min spegelbild fick mig att tänka på att Justin gillade lite smink. Justin. För att inte börja gråta försökte jag tänka på något annat men tvättade ändå bort sminket och började om...

När jag var klar gick jag ner till köket. Ellie satt och åt en macka. Som vanligt utan något på lägg utan ett tunt lager smör. Jag kunde inte låta bli att le. Jag gick fram och kramade henne bakifrån.

- Vart fan var du igår? Frågade jag och satte mig brevid henne och började bre en macka.
- Vadå jag sov hos Klara då. Sa hon som om det vore självklart.
Men det var det ju inte. Klara var nämligen Fabians lillasyster.
- Va? Varför! Frågade jag oförstående.
Ellie kollade på mig som om jag vore dum i huvudet.
- Men, hon er ju typ min bästa vän ju! Kolla. Sa Ellie och tog fram ett litet hjärta där det stod " best friends " ur fickan.
- Nej! Snälla inte hon. Det är väll nog med typ Alice eller någon annan såndär. Suckade jag och tog en klunk av oboyen.
- Nej Alex hon är faktiskt jätte snäll! Bara för att du är så jävla feg för at träffa hennes storebror! Sa hon belåtet och tog en tugga av sin macka.
Jag suckade och bytte samtals ämne.
- Vart är Mamma.
- Jobbet såklart.
Jag kollade på klockan.
- OJ shit jag måste dra. Sa jag och tog sista tuggan av mackan och skyndade mig at borsta tänderna.

Fastän jag hade brottom gick jag till bussen. Varför stressa. Önskade nästan att bussen skulle var försenad, helst aldrig komma. Men sen kom jag på att om jag skulle komma försent skulle det innebära att jag skulle komma in ensam i klassrummet medans alla andra redan satt ner och då började jag små springa.

Med andan i halsen han jag ändå med bussen och jag satte mig på en platts brevid en gammal tant.
Jag tog suckande ur mobilen ur flickan och kollade mina sms. Jag hade två nya.

Hej och godmorgon! Saknar dig, vill att du ska vara här. Ring så fort du kommer hem från skolan så skypar vi, Älskar dig // Din JB

Jag log medans jag läste och tryckte upp det andra messet.

Hallåååå Varför svarar du aldrig! Har ju saknat dig as mycket har hänt ganska så mycket sen du var borta! Ring <3  // Jojo

Herregud! Jojo eller Jodrina ( som var hennes riktiga namn men det fick man inte kall henne! ) var en av mina bästa vänner. hon och jag hade känt varandra sen dagis och har alltid hållt ihop sen dess.

Jag tryckte upp henne i kontakt listan och ringde. Hon svarade efter två toner.

- Hallå?
- Jojo! Fan vad jag saknat dig!
- Alex? Varför har du inte ringt mig?! Har ju saknat ihjäl mig.
Sa hon surt men jag visste att hon skämta.
- Men förlåt, har ju vart ganska upptagen...
- OMG, du måste berätta allt! Vart är du?
frågade hon och man kunde höra hur uppspelt hon lät.

Jag kollade ut genom fönstret och märkte att dörrarna höll på att stängas så jag slängde mig ut.
- Jag är här, Sa jag och kollade mig omkring. Där var hon. Hon kollade sig också omkring. Hennes mörk bruna hår slängdes åt alla håll när hon viftade med handen mot mitt håll.
Jag la på och gick med snabba steg mot henne.

- Fan vad jag saknat dig! Sa jag efter en lång kram.
Vi pratade hela vägen in till skåpen, vi pratade om vad som hade hänt, vilka som hade blivigt ihop med vilka. Jag hade bara varit borta i nästan en månad  men det kändes som ett helt år.
Fortsättning följer...



Sorry för att det tog så lång tid med kapitlet men har ganska mycket nu med läxor och sånt.
Håppas ni gillar det.








Ny designat!

Så vad tycks om den nya designen? Kommentera!



Forever del 28-I Miss You

- Jag älskar dig. Viskade han i mitt öra och då började jag gråta ännu mer.
- J-jag älskar dig mer. Snyftade jag och tog upp mina väskor.
- Jag älskar dig mest. Sa han och jag log. Jag gav honom en sista kyss och vände mig sen om annars skulle jag aldrig kunna gå. När jag gav mitt pass till en gubbe som skulle kolla av det kollade jag på Justin en sista gång. Han hade satt på sig glasögonen nu och vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick på planet.När planet lyfte fick jag ett mess.

Var stark, snart ses vi igen. Jag väntar på dig här. Din Justin. <3






Justins Perspektiv

Våra läppar möttes en sista gång innan hon var tvungen att gå på planet. Jag kämpade mot dom envisa tårarna men det var nästan ingen idé, så jag satte på mig solglasögonen. Alex vände sig om en sista gång och vinkade genom tårarna, jag log mot henne innan hon försvan utom synhål. Bort från mig.

Alex Perspektiv

Skogen och det vita snölandskapet var ett tecken på att jag snart var framme. Det kändes nästan ännu värre nu. För tanken på att dom 11 oändligt långa timmarna från honom och att jag kanske skulle bli kvar här för evigt kändes mycket starkare nu. Ja, nu hade jag vaknat ur min dröm och flygit tillbaka till verkligheten. När bältessymbolen tändes knäppte jag det och drog upp knäna så jag kunde vila hakan på dom.

Så fort planet landat satte jag på mobilen. Jag hade inte hunnit svara på Justins mess innan planet startat.

Nu är jag hemma...Jag tänkte efter ett tag. Ordet hemma lät inte rätt, för jag kände mig faktiskt inte hemme. Nej, hemma var hos Justin. Jag raderade meningen och började om på nytt.

 

Jag är framme nu. Saknar dig så otroligt mycket och önskar att du var här....vet inte hur jag ska klara mig utan dig? Älskar dig /A* <3

Jag tryckte på Send och gick sedan ut ur planet. Det första jag fick syn på var mammas yviga lockar som dansade fram mot mig.
- Åh gumman! Som jag har saknat dig, har du haft det bra?
- Jadå, saknat dig med mamma. Det var delvist sant. Jag hade inte haft tid att tänka på min familj och vänner men det kändes ändå skönt och välkomnande i hennes famn. Även fast jag mycket häldre velat att det var Justins. Vi började gå mot bilen och jag drog jackan tätare om mig när vi kom ut i den kalla kylan.
- Ush vad mycket snö! Klagade jag och rynkade på näsan.
- Ja det har kommit en hel del medans du var borta. Men nu får du berätta vad ni har gjort!

Vi satte oss i bilen och jag började berätta. Det var svårare att prata om Justin än vad jag hade väntat mig. Men jag försökte hålla en glad fasad och man hörde bara att rösten skar sig lite ett antal gånger. Bryta ihop fick jag göra i ensamhet. När våran röda Volvo stannat utanför den vita villan var jag nära på att släppa fram tårarna. Men jag var stark. Lite till kunde jag väll hålla mig? Jag ville inte att mamma skulle bli orolig.
- Är du hungrig? frågade hon när vi staplade in i hallen med all packning.
- Nej bara trött, går nog och lägger mig nu. Jag gav mamma en godnatt puss, tog mina väskor och skyndade mig sedan upp för trapporna in till mitt rum. Det såg precis ut som innan jag åkt. Dom vita kala väggarna, det ljusa golvet, skrivbordet som var intryckt i ena hörnet, och den halvstora sängen som stod plaserad i andra. Rummet såg städat och kalt ut. Tråkigt. jag insåg hur otroligt grått mitt liv varit innan Justin. Det ända som var lite färgglatt i rummet  var ett foto på mig och pappa som stod på nattygsbordet. Jag släppte väskorna och slängde mig på sängen. Jag lät tårarna leva sitt egt liv och hade snart lämnat en stor blöt fläck på min kudde. När jag bara legat och gråtigt ett tag satte jag på datorn. Medans den startade igång bestämde jag mig för att packa upp. Längs ner fick jag syn på en mörkblå t-shirt jag lånat som pyjamas av Justin. Jag drog av mig linnet jag rest i och satte på mig t-shirten istället. Den luktade Justin och jag kände mig lite mer hemma. Plötsligt hördes  ett ringande läte från datorn. Och när jag kollade efter såg jag att det var ett inkommande skypesamtal från Justin. Jag log och tryckte på svara.

- Hey babe! Justins underbara ansikte visades på skärmen och det kändes nästan som han var mitt framför mig.
- Gick resan bra? Sa Justin och log stort.
- Ja, helt okej men du var inte där så...Det var mer sagt på skämt men Justins mungipor drogs ner till ett rakt sträck.
- Jag vill mycket häldre vara hos dig än någon annan stans, och jag önskar att jag bara kunde göra som jag ville och åka iväg...Men det kan jag inte och jag är ledsen för det. Du är värd någon bättre.
Jag ville nästan klappa till honom rakt genom rutan.
- Sluta Justin. Du är det bästa som någonsin har hänt mig jag saknar dig bara otroligt mycket!
Vi pratade i evigheter, men ¨tröttnade aldrig heller. Jag såg hur Justins ögon spände blicken i något och plötsligt sa han:
- Eyyy, ddär är min tröja!
- Haha, oj då glömde visst att lämna tillbaks den! sa jag och drog än en gång in hans underbara doft.
- Det är lugnt honey, är ändå mycket sexigare på dig. Justin blinkade och log snett. Plötsligt öppnades dörren och mamma stack in huvudet.
- Alex, jag som trodde du låg och sov?
- Ehh..jo är på väg, sa jag smitande. Hon suckade och mumlade "jaja" och stängde sedan dörren igen. Jag var faktiskt ganska trött och gäspade stort.

- Du är trött älskling. Sov nu så hörs vi imorrn. Jag hade nästan glömt bort Justin. Vi sa godnatt till varandra och jag saknade våra mysiga godnatt kyssar. När jag låg i sängen och försökte sova fick jag ytterligare ett meddelande på mobilen. Jag hade väntat mig något kärleksfullt från Justin, men läste istället:

Hur fan tror du att du bara kan åka iväg och få ihop det med nån annan? Jag är inte dum i huvudet och du kommer få ångra det. / Fabian. Jag viste inte riktigt vad jag skulle tänka. Just nu var jag i chocktillstånd.

 


 

oj oj oj! Vad tycks?


Kapitel kommer imorrn

Hey! Vill bara informera er om att nästa kapitel lägg ut imorrn. Har tyvär inte tid idag och måste göra läxor och sånt :[ Men så länge får ni Justins nya låt Mistletoe ENJOY! Bieber love ♥

Forever Del 27 - Be strong...



När vi hade hållt på i över en timme stönade jag och rullade av. Alex låg brevid mig flåsandes och smekte mitt ansikte. Jag kunde ha fortsatt i evigheter men jag visste att klockan var mycket och för att en ha en chans att få några timmars sömn var det nog bäst att vi la oss.
- Jag älskar dig, glöm aldrig det, sa Alex och kysste min arm. Jag drog henne närmare mig så at vi låg under samma täcke med benen ihopslingrade.
- Jag älskar dig mer, sa jag och granskade hennes vackra ansikte.
- Jag vet, sa Alex och log. Jag såg att hennes ögonlock föll ihop lite då och då och hon försökte häjda en stor gäsping.
- Sov nu sweetheart, jag ser att du är trött.
- Sova? Är du dum eller, det var nog meningen att låta starkt men det blev bara sluddrande ord.
- Godnatt finaste. Jag pussade hene på hjäsan och innom några sekunder snarkade hon svagt. Fortsättning följer....











Alex perspektiv:

Solen lyste mig i ansiktet när jag vaknade och jag kollade mig omkring. Justin låg med sin ena arm runt mig och jag ville aldrig att han skulle ta bort den. Jag kollade på klockan, den var halv elva. Flyget gick vid två ungefär, flyget till Sverige. Varför!? Jag ville stanna förevigt! Men jag visste att det bara inte funkade.
Jag vände mig om så jag såg Justins ansiktet. Han var så söt när han sov. På något sett märkte han att han var iaktagen och öppnade sakta ögonen. Jag log så fort jag såg hans bruna ögon.

Han sträckte sig fram och kysste mig.
- Godmorgon.
- Godmorgon.

Han vände sig om och kollade på klockan och suckade. Jag tog hans hand under täcket.

Vi klädde på oss och gick ner till köket där Pattie stod och stekte pankakor.

- Jag tänkte att du kanske ville ha några på planet. Sa hon och log mot mig.
- Men det hade du intebehövs göra. Sa jag och började duka fram till en frukost.
- Men såklart du ska ha något att äta på planet! Sa hon och vände en pankaka snyggt i luften.

Justin var tyst. Jag kom inte heller på något att säga. Skulle jag bara åka nu och vi skulla aldrig ses igen? Hem till Sverige, kalla Sverige.
Vi åt under tystnad och efter det gick Justin och jag upp och han hjälpte mig med att packa.

Tårarna envisades med att rinna när jag packade ur alla mina kläder ur garderoben och in i min resväska. Justin kom och kramade mig bakifrån.
- Jag vill inte att du försvinner. Sa jag och vände mig om så jag kunde krama honom på riktigt.
- Det är klart jag inte försvinner, vi skypar varenda dag och messar och ringer tills vi ses igen. Sa han som om det vore självklart men jag såg ändå sorgen i hans ögon när han sa det.

Tiden gick bara så fort. Plöttsligt hade vi sagt hejdå till Pattie och så satt vi, hand i hand på väg till flygplattsen.
Jag kunde bara inte sluta gråta så jag hade satt på mig solglasögon, men jag hade lungnat ner mig lite när bilden började rulla.
Jag ville att bilresan aldrig skulle ta slut. Jag kollade på Justin genom glasögonen. Han kollade på vägen men det såg ut som om han skulle börja gråta när som helst. Jag klämde hans hand ännu hårdare och ville aldrig släppa.

Bilresan tog slut aldeles för tidigt och vi gick ut ur bilen. Papparazis kom som myggor runt oss och Justin tog fram sina glasögon han också. Vi hämtade mina väskor ur bilen och gick långsamt in på flygplattsen.

Vi kollade på tabellerna. Flyget gick om tio minuter. Man kunde gå in och sätta sig nu. Jag vände mig mot Justin och kysste honom passionerat. Tårarna rann ännu mer än förut och nu grät Justin också, fast han kunde åtminstånde dölja det. Jag visste att det förmodligen satt Pappz och gömde sig någornstans och att jag snart skulle de mig själv i tidningen men jag brydde mig inte.
Det blev en lång kyss. förmodligen min längsta, eller nej kanske inte men det var åtminstånde den bäste kyssen jag någonsin haft.

När den var slut kramades vi länge, ända tills det plingade till i högtalarna som sa att flyget mot Sverige går innom kort.

- Jag älskar dig. Viskade han i mitt öra och då började jag gråta ännu mer.
- J-jag älskar dig mer. Snyftade jag och tog upp mina väskor.
- Jag älskar dig mest. Sa han och jag log. Jag gav honom en sista kyss och vände mig sen om annars skulle jag aldrig kunna gå. När jag gav mitt pass till en gubbe som skulle kolla av det kollade jag på Justin en sista gång. Han hade satt på sig glasögonen nu och vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick på planet.

När planet lyfte fick jag ett mess.

Var stark, snart ses vi igen. Jag väntar på dig här. Din Justin. <3


ÅNEEEEJ!!! :(
Nu blir det spännande vad som händeeer! ... KOMENTERA <33333













Forever del 26- Tonight's gonna be a good night


När vi hade ätigt klart kom en servetris som dukade av våra tallrikar. Jag kollade lite efter vart han gick, man hörde inte dom alls, dom som jobbade i köket alltså. Det var helt tyst förutom min och Justins röst och den låga musiken.

- Hur han du göra allt det här? Frågade jag och Justin log stolt.
- Njaa, du tog ju så lång tid på dig att fixa i ordning dig så jag han ringa några samtal. 
- haha, bra gjort. Sa jag och stötte till hans fot under bordet. 
Fortsättning följer...


- Är du klar? frågade Justin plötsligt.
- Ja det var helt underbart, tack! Jag lutade mig över bordet så jag lättare kunde nå hans läppar. När vi kyssts färdigt log Justin.
- Bra för jag har en liten surprize till. Jag log och förestälde mig olika saker det kunde vara. Justin tog min hand och vi gick ut i den vackra kylan. Jag måste medge att snö kunde ha bra efekter också. Det såg ut som tusentals små diamanter som glittrade på marken. Det var som i en sagovärld och nu när jag gick här och kände Justins hand värma mig kändes allting ännu mer som en saga och jag hade svårt att förstå att det var verklighet. När vi gått några hundrameter får jag syn på en stor sak som blinkar. Och det är föräns vi kommer ytterligare några setg närmare som jag ser dom stora proppelerna.
- Helikopter, är du seriös?! Jag lät honom inte svara utan kastade mig istället runt han hals och kysste honom en gång...två gånner..tre gånger.
- Haha kul att du gillar det! Piloten kom fram till oss och hälsade, och gav oss varsina öronskydd som vi skulle sätta på oss. Justin var självklart jättesnygg i dom också, men så fort jag hade satt på mig dom kände jag mig som en idiot.
- Du skulle bara våga skratta, varande jag och gav honom en sträng blick.
- Vafrör skulle jag skratta? Seröst du är jättesexig i dom honey, Justin pussade mig på hjäsan.
- Haha. sa jag bara ironiskt innan vi klev in i helikoptern.

Proppelerna strartade och innom några sekunder var vi ovanför marken. När man tillslut bara kunde se den lysande staden kände jag hur det började pirra imagen. Vi var väldigt högt upp och det stora fönstret framför oss gjorde så att jag nästan fick svindel. Jag grabbade nervöst tag i Justins hand och lutade huvudet mot hans axel.
- Är du rädd? Han log lite retsamt men sa det ändå på ett omtänksamt sätt.
- Lite kanske, jag menar vå är ju så högt upp!
- Haha det är faktiskt en av anledningarna till att man åker helikopter. Tänk inte på höjden kolla ut istället och konsentrera dig på utsikten. Jag gjorde som Justin sa och när jag verkligen tittade på allting med en klarare blick så såg jag hur makalöst vackert det var.
- Wow! var det ända jag fick ur mig och Justin kramade min hand. Nu var jag inte det minsta rädd längre, vi satt där och pratade, skrattade och kysstes. Justin pekade på olika platser och byggnader och det var kul att få se allt ur ett annat perspektiv. Men tyvär så var vi snart framme vid hotellet och marken kom allt närmare och närmare.
Vi tackade piloten för åkturen och skynade oss sedan bort från den isande vinden och in på hotellet. Vi gick in i hissen och tryckte på våning elva. För varje våningsnummer vi passerade kände jag hur gråten och klumpen i magen växa sig allt större. Det var som att varje sekund som tickade var ett tecken på att den här underbara kvällen skulle ta slut och att morgondagen trängde sig allt närmare. Justin märkte at någonting var fel.

- Du verkar ledsen vad är det? Har jag gjort något fel? Justin lyfte upp min haka så att jag var tvungen att se honom i ögonen. Jag skakade på huvudet.
- Nej hela kvällen har varit helt fantastisk...det är bara det att..att jag åker imorgon och jag kan inte tänka mig att börja om ett helt vanligt liv igen utan dig! Nu kunde inte tårara hålla sig undan längre. Justin sa inget han la bara ararna om mig och kramade mig och jag såg att han kämpade mot sina egna tårar. När det vat dags att kliva ur hissen ville jag inte släppa taget om honom nej det skulle jag aldrig göra. Justin verkade inse det och lyfte upp mig så att mina ben omringade has höft. Så fort vi kommit ut så kysste han mig. Mer passionerat än vanligt och jag kände hur kyssen var blandad med tårar, kärlek och ilska. Vi släppte inte varandras läppar för en sekund. Justin fumlade med nycklarna men fick tillslut upp dörren.

Vi staplade baklänges tills vi landade på sängen. Det kanske var för att det var sissta kvällen men jag var mer upphätsad en vanligt. Jag fortsatte kyssa justin och drog in handen innanför hans byxor. Ett stön hördes från hans läppar. I vanliga fall skulle jag nog skrattat men just nu tyckte jag att det bara var sexigt. Jag började dra ner dragkedjan på klänningen och hasade ner den steg för steg. När den var av fortsatte jag med Justins skjorta. Jag var bara tvungen att klämma på hans perfekta mage några gånger innan alla kläder var av och låg på golvet.

Vi rullade runt och jag visste att det snart skulle ske och jag kunde inte vänta tills..
- Vill du? frågade Justin plötsligt.
- Skojar du såklart att jag vill! stönade jag ur mig. Sedan var den inne. Jag hade haft det med Fabian några gånger innan men det hade bara varit sex. Det här nu med Justin var mer specielt. Jag visste inte varför men hans kropp passade så bra mot min, hans lukt, andedräkt, läppar...plötsligt kom jag att tänka på en sak.
- Vänta kondom! utbrast jag. Justin for ur mig snabbare än jag trott var möjligt. Jag la händerna för ansiktet.
- Fan, fan, fan, fan! Tän kom jag blir gravid nu?!
- Shit! Sorry älskling hur kunde jag vara så dum? Men det är lugnt jag kom inte jag lovar. Justin tog bort mina händer och studerade mig.
- Du är det okej?
- Är jag så osexig? sa jag bara men var samtidigt lättad över att inget hänt. Justin skrattade.
- Tro mig du är den mest attraktiva kvinnan jag träffat. Jag fnittrade lite åt ordet kvinna.
- Men på med kondomen då! sa jag upphetsat och smekte hans rygg. Justin log och sträckte sig efter sina jeans där han plockade fram en. En liten del av mig tänkte på hur otroligt sött det var att han hade med sig kondomer i fickan. Medans en annan del strävade efter hans kropp.

Justins perspektiv

När vi hade hållt på i över en timme stönade jag och rullade av. Alex låg brevid mig flåsandes och smekte mitt ansikte. Jag kunde ha fortsatt i evigheter men jag visste att klockan var mycket och för att en ha en chans att få några timmars sömn var det nog bäst att vi la oss.
- Jag älskar dig, glöm aldrig det, sa Alex och kysste min arm. Jag drog henne närmare mig så at vi låg under samma täcke med benen ihopslingrade.
- Jag älskar dig mer, sa jag och granskade hennes vackra ansikte.
- Jag vet, sa Alex och log. Jag såg att hennes ögonlock föll ihop lite då och då och hon försökte häjda en stor gäsping.
- Sov nu sweetheart, jag ser att du är trött.
- Sova? Är du dum eller, det var nog meningen att låta starkt men det blev bara sluddrande ord.
- Godnatt finaste. Jag pussade hene på hjäsan och innom några sekunder snarkade hon svagt. Fortsättning följer....

Sådär ja! Lite romantik var allt som beövdes ;] Men u får ni skärpa er och ta och kommentera lite!!!!

Forever Del 25 - Please dont go.


- Justin jag kommer inte ihåg mycket av vad som hände igår...eh vad gjorde jag? Sa Alex i en av reklam pauserna. Jag skrattade lite.
- Det var inte så farligt men du pussade Sean Kingston, haha! Hon slog händerna för ansiktet.
- Nej, gjorde jag! Fan vad pinsamt.Skulle inte druckigt så mycket, nästa gång får du ge mig en burk Cola istället.
- Det snöade igår också, kommer du ihåg det? Alex skakade på huvudet.
- Ush, snö! Det räcker med det i Sverige.
- Du verkade tycka det var väldigt kul då i alla fall, sa jag mest för att retas.

När vi kollat ett tag till kände jag att min mage började kurra.
- Haha, du visst alltid hungrig, skrattade Alex.
- Kanske det, men det var ett tag sen vi åt. Jag låste upp mobilen för att se hur mycket klockan var, men några siffror uppe i höret fångade min uppmärksamhet. Det var den 27:de oktober. Alex åkte den 28:de. Det här var våran sista dag. Jag svalde klumpen som bildats i halsen och torkade bort en tår somvar på väg ut ur ögonvrån. Fortsättning Följer....










Alex perspektiv:

Justin bara kollade på skärmen och jag fattade. Jag åker i morron, jag vill inte! Jag vill stanna här föralltid!
Jag tog hans hand under filten och han klämde den.
- Vi borde gå ut ikväll. Sa han plöttsligt och jag kollade upp på honom. Även om du inte mår så bra, vi tar det lungt. Fortsatte han.
Jag bara nickade. Sista kvället borde vara speciel. Liksom natten...
Jag ställde mig hastigt upp och ignorerade huvudvärken som faktiskt inte gjorde lika ont längre.
Justin kollade förvånat på mig.

- Men vad våntar du på, tror du vi ska gå såhär eller? Sa jag och grappade tag i mina mjukisbyxor. Han log och vi gick upp på rummet.

Jag öppnade min garderob och suckade. Vad skulle man ha på sig da? Jag ville att det skulle va snyggt men ändå inte för mycket. Justin gick på toa och jag kastade av mig mina trosor också, jag ville att trosorna och Bh:n skulle matcha, bara för säkerhetsskull. Jag bestämde mig för en svart tajt klänning och sen tonade jag ner det med ett par röda converse, inte för mycket men ändå snyggt.
Sen sminkade jag mig med ett tunt lager smink för att det inte skule se för mycket ut, jag tror att Justin föredrog naturella tjejer... Sen lät jag håret hänga, vågikt som det var. När jag kollade mig i spegeln blev jag ganska så näjd med resultatet.

Justin ropade att jag skulle komma ner. Och jag kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick.
- Vad snygg du är. Utbrast Justin när jag kom ner och kysste mig. Han hade på sg en vit skorta och ett par svarta jeans, och sen en skinjacka. As snyggt om du frågade mig.

Vi satte oss i bilen.
- Vart ska vi? Frågade jag och skände mig lite dum som bara hade låtigt Justin fixa allt. Men han log.
- Klart jag inte säger det. Sa han utan att släppa blicken från vägen.
Jag suckade.
- Men jag gillar inte överaskningar! Snälla?? Sa jag och gjorde hundminen men lyckades inte lika bra som Justin eller Ellie kunde. Han bara skrattade och skakade på huvet.
Jag låtsades bli sur och han tog min hand.

Efter att ha åkt en ganska så lång stund stannade vi äntligen, utanför en resturang. Justin tog på en ögonbindel och jag tänkte att det inte var någon ideé att kämpa emot. Han tog sina armar runt min midja och ledde mig in.
Han tog min jacka och jag kunde höra att han hängde upp den, han var bara så söt!

- Sätt dig ner. Sa han och jag hörde hur han drog ut en stol, jag satte mig ner.

Justin drog av ögonbindeln och jag kollade mig omkring. Vi stod vid ett bord på en resturang fast det var inga på resturangen, bara vi två. På bordet var det två tallrikar och rosenblad vid dom. Det fanns också tända ljus och om man lyssnade noga kunde man höra svag musik. Det var det finaste någon hade gjort för mig.
Jag vände mig om och kysste honom. Jag vet inte varför just den här kyssen smakade så bra, vi hade ju kysst minst tusen gånger min nu var det annorlunda. Vi kände båda liksom att det snart var slut och att vi skulle ta vara på den tiden vi hade.

Vi satte oss ner och jag kunde inte sluta le. Vi pratade om allt, vi sa säkert saker två gånger men det gjorde ingenting. Jag ville aldrig att han skulle sluta prata iallafall. Han tog min hand över bordet ochtårarna envisades med att rinna lite. Jag torkade av dom och Justin kollade oroligt på mig.

- Jag vill inte åka. Sa jag och slutade kämpa mot tårarna, det var ju ingen ideé.
Justin såg olyklig ut när han klämde mig hand.
- Jag vill inte heller att du åker. Sa han och jag kollade in i hans bruna ögon som vem som helst kunde drunkna i.
- Men vi tänker inte på det nu. Nu ska vi ha en bra sista kväll. Sa han och jag log.
- Okej.

Maten kom och vi åt glupskt. Vi var nog båda jätte hungriga nu. Vårt bord var precis vid fönstret och jag kollade ut.
Snön låg som ett tunt täcke över stan. Undrar hur mycket snö det kommer att vara i Sverige nu?... Jag slutade tänka på Svergie och konsentrerade mig på Justin.

När vi hade ätigt klart kom en servetris som dukade av våra tallrikar. Jag kollade lite efter vart han gick, man hörde inte dom alls, dom som jobbade i köket alltså. Det var helt tyst förutom min och Justins röst och den låga musiken.

- Hur han du göra allt det här? Frågade jag och Justin log stolt.
- Njaa, du tog ju så lång tid på dig att fixa iordning dig så jag han ringa några samtal.
- haha, bra gjort. Sa jag och stötte till hans fot under bordet.
Fortsättning följer...


Sry för ett kort kapitel men det är bättre än inget alls  ;)



Forever del 24- Bieber Fever

- En lugn dag idag? Frågade han när vi klädde på oss.
Jag gjorde tummen upp och försökte ignorera huvudvärken.
Justin log och vi gick till köket. Pattie stod och lagade brunch.

- Hej sömntutor, hur länge var ni ute igår da? Sa Pattie och log vänligt mot mig.
Jag gav en " inte vet jag " blick till Justin och han svarade : - Halv 4 ungefär.
Pattie flämtade till.
- Inte undra på att ni ser så trötta ut!
Hon skrattade lite och mumlade " ungdomar " för sig själv. Vi satte oss ner vid bordet och högg in på den goda brunchen.


Asså min Cp data kam tydligen inte läsa bilder just nu, men ska fixa de så snar tdet går!


Pattie var verkligen jättebra på att laga mat! Jag tänkte berömma henne men min hals kändes alldeles torr och rosslig. Jag hostade lite för att bli av med slemmet  och Justin kollade oroligt på mig.
- Hur är det älskling?
-Hmm..Jag vet inte har jätte ont i huvudet, skulle nog inte druckigt så mycket igår, roslade jag fram och la teatreliskt händerna för pannan. Justin reste sig upp och gick fram till mig. Det var inte föräns han la en iskall hand på pannan som jag märkte att den kokade av värme.
- Shit, du har ju feber! utbrast Justin och masserade den bulltande punkten på mitt huvud.
Pattie kände också för att vara säker på att Justin hade rätt.
- Feber är det allt, du ska nog vila ett tag gumman. Jag nickade trött.
-Och dricka mycket vatten, la hon till. Justin började duka av bordet men Pattie hejdade honom.
- Jag tar det, följ med Alexandra till soffan istället. Jag gav henne en tacksam blick och reste mig sedan långsamt för att gå dom oändligt långa meterna till vardagsrummet.

Justin hjälpte mig ner på soffan och satte sig vid min fotända.
- Jag går och hämtar en alvedon och lita vatten. Han kysste mig ömt på kinden och jag konstaterade att även hans vama mjuka läppar kändes kalla. Mina ögonlock blev allt tyngre och jag lät dom falla så mörkret kunde ta över. Jag vaknade av att jag frös. Hela min hud knottrade sig och jag kunde inte låta bli att rysa. Men mitt huvud kändes fortfarande varmt. Jag hade alltid tyckt att feber var en skum sjukdom, man var liksom båda varm och kall på samma gång? Jag såg en hand grabba tag i filten som låg över soffstödet och försiktigt lägga den över mig. Jag hade faktsikt inte lagt märke till att jag vilade huvudet mot Justins bröstkorg. Han hade inte märkt att jag vaknat än och jag kände att han höll på att pilla på en hårslinga från mitt hår. Filten värmde snart upp mig igen och även fast jag inte mådde vidare bra njöt jag av den mysiga stunden att bara känna hans kropp mot min. jag vände på huvudet för att kunna se på hans änglalika ansikte och smaka på hans underbara läppar. Men jag hejdade mig och kom på att jag kunde smitta honom, och det ville jag ju inte. När Justin kollade in i mina ögon och såg att jag var vaken log han. Jag la mig på mage över honom och linade armarna runt honom så vi låg så tätt intill varandra som möjligt.

- Hur är det? Han la tillbaka hårslingan bakom mitt öra och smekte mig på kinden.
- Bättre. Huvudverken har lossnat men jag tror febern fortfarande sitter kvar.
- Vill du ha något? Jag tänkte efter ett kort tag och kom sedan på exakt vad jag ville ha.
- En kyss. Jag trodde Justin inte skulle vilja kyssa mig för att chansen att han själv skulle få det konstiga viruset jag hade fått i mig skulle öka. Men han drog försiktigt sitt ansikte mot mitt och våra läppar möttes. Under loppet av dom sekunderna som våra läppar utforskade varandra kände jag mig helt frisk igen. Det kunde ju bero på att jag helt förlorade tankeförmågan men jag kände mig faktsikt lite piggare när Justin släppte mina läppar igen och drog oss upp i sittande ställning. 
- Vet du vad jag tror nog att jag kan ha åkt på en rejäl dos av Bieber Fever, sa jag. Justin log.
- Nämen herregud, då är det bäst att Dr.Bieber kommer och botar dig innan den sprider sig.
- Haha, det är nog lite försent.

Justins Perspektiv

Jag var glad att Alex mådde bättre. Men hon verkade fortfarande skör så jag föreslog att vi skulle göra något lugnt som att titta på tv. Alex gossade in sig i min famn och jag la filten över oss igen. Ett avsnitt av Amercian Idol dök upp på skärmen och det verkade var ett program vi båda uppskattade.
- Justin jag kommer inte ihåg mycket av vad som hände igår...eh vad gjorde jag? Sa Alex i en av reklam pauserna. Jag skrattade lite.
- Det var inte så farligt men du pussade Sean Kingston, haha! Hon slog händerna för ansiktet.
- Nej, gjorde jag! Fan vad pinsamt.Skulle inte druckigt så mycket, nästa gång får du ge mig en burk Cola istället.
- Det snöade igår också, kommer du ihåg det? Alex skakade på huvudet.
- Ush, snö! Det räcker med det i Sverige.
- Du verkade tycka det var väldigt kul då i alla fall, sa jag mest för att retas.

När vi kollat ett tag till kände jag att min mage började kurra.
- Haha, du visst alltid hungrig, skrattade Alex.
- Kanske det, men det var ett tag sen vi åt. Jag låste upp mobilen för att se hur mycket klockan var, men några siffror uppe i höret fångade min uppmärksamhet. Det var den 27:de oktober. Alex åkte den 28:de. Det här var våran sista dag. Jag svalde klumpen som bildats i halsen och torkade bort en tår somvar på väg ut ur ögonvrån. Fortsättning Följer....


Ett efterlängtat kapitel antar jag, hoppas ni tyckte om det!



Forever del 23 - Party = Hangover



- Ey, jag måste dra nu men vi hörs! Sean gick iväg åt ett anat håll och jag la armarna runt Alex som verkade halft sovande.
- Dags för min lilla prinssesa att gå hem och få sin skönhetssömn? Alex nickade och log stort. Haha hon var så himla söt när hon var full. Själv hade jag inte druckigt särksilt mycket, tyckte bara det var onödigt. Jag sa hejdå till några och drog henne ut i den kyliga luften. Jag såg att Alex stod och darrade så jag klängde av mig jackan och gav den till henne.
- Titta Justin! Utbrast hon plötsligt och pekade ut i toma intet. Först förstod jag inte vad hon menade men tillslut såg jag dom vita flingorna som föll ner på marken.
- Wow, det brukar inte snöa så här tidigt, det är vackert sa hon och försökte fånga en flinga med tungan.
- Du är vacker, sa jag och kramade om henne.
Limon kom äntligen och vi hoppade snabt in och stängde ut den isande kylan. Det var en bit till hotellet och Alex la sig till rätta i mitt knä och slöt ögonen.
- Jag älskar dig, mummlade hon sluddrigt och gäspade. Jag börjde mig ner och kysste hennes mjuka läppar.
- Godnatt shawty.
- Nej mer! klagade hon och drog mitt ansikte mot sitt igen.












Justins perspektiv:

Vi kysstes länge innan vi blev avbrutna av chaffören.
- Dumma dig. Mumlade Alex och jag hjälpte henne ut ur limon. Vi gick upp till vårt rum. Jag kollade på klockan, den var halv 4 på morgonen så mamma sov ju.
Vi kom in och jag hjäplte Alex av med sina klackskor.

Vi gick in på vårt rum och stängde dörren. Alex stapplade fram till mig och kysste mig hårt.
Efter en långsstunds hånglande tog hon tag i min hand och la den på hennes ena bröst och la sig på sängen. Jag kunde inte få nog av henne! Våra kläder flög av och vi låg i bara underkläder när jag drog mig undan.
Jag ville att våran första gång skulle vara speciel, inte när vi var fulla.
Hon kollade surt på mig.
Jag kunde inte låta bli att fnissa åt henne.
- Inte ikväll babe. Sa jag och la mig till rätta i sängen.
Hon vände på sig och jag drog mina fingrar över hennes rygg och kunde känna hur hon rös.
- Vill du inte? Frågade hon ledset och jag vände henne åt mitt håll.

- Du är den sexigaste tjejen jag någonsin sett, klart jag vill göra det med dig. Men jag vill att det ska vara specielt.
Jag kysste henne mjukt och hon log.
- Det låter bra! Godnatt Bieber. Sa hon och la sig åt andra hållet och jag drog mina armar runt henne.
- Godnatt Simpson. Sa jag och hon fnissade till.
- Det är liksom som serien, The simpson! Jag skrattade till av hennes konstiga komentar och drog henne hårdare mot mig.
- Jaa, exakt.
Hon mumlade något som jag inte kunde höra sen började hon andas tunga andetag och jag förstod att hon sov.

Alexs perspektiv:

Jag vaknade med en förfärlig huvudvärk. Jag satte mig långsamt upp i sängen och travade efter mina solglas ögon som låg brevid sängen. Efter att hasatt på dom kändes det lite bättre men huvudvärken var förtfarande stor.
Justin låg och sov brevid mig, han var så söt när han sov!
Jag försökte komma ihåg vad som hände igår, vi gick på en fest, jag träffade Demi, och någon annan hade glömt... Hoppas jag inte var för pinsam, jag menar så bra känner ju inte jag och Justin varandra...

Jag bestämde mig att sluta tänka på det nu och tassade iväg till badrummet. Väl inne ställde jag mig vid spegeln och tog långsamt av solglasögonen. Ljuset kändes som pilar i mina ögon och jag tog snabbt på mig dom igen. gud vad pinsamt! Jag visste att när jag hade druckit för mycket blev jag såhär på mornarna. Undrar vad jag har sagt... herregud!

Jag suckade och gick tillbaka in i sovrummet. Justin låg vaken och höll på med sin Iphone. Jag gick långsamt så att inte mitt huvud skulle sprängas. Han kollade upp och kollade på mig med oroliga ögon.

- Hur mår du sötnos? Frågade han och jag la mig ner på hans arm och drog täcket över huvet. Nu kändes det lite bättre. Jag kollade motvilligt upp ur täcket och Justin log retsamt.
- Lever du? Frågade han och petade mig försiktigt på ena kinden. Jag stönade och drog täcket över huvudet igen.
Jag hörde hur Justin skrattade och kände hur han drog täcket över huvudet han också.
Han lyste upp med sin Iphone och det visade sig att han var väldigt nära.
- Godmorgon. Sa han och kysste mig.
- Godmorgon, Fick jag fram och oroade mig över om jag hade dålig andedräckt.
- Jag hatar när sånt här händer. Sa han och smekte mig kind.
- Då är vi två. Sa jag och tog långsamt bort täcket.

- En lugn dag idag? Frågade han när vi klädde på oss.
Jag gjorde tummen upp och försökte ignorera huvudvärken.
Justin log och vi gick till köket. Pattie stod och lagade brunch.

- Hej sömntutor, hur länge var ni ute igår da? Sa Pattie och log vänligt mot mig.
Jag gav en " inte vet jag " blick till Justin och han svarade : - Halv 4 ungefär.
Pattie flämtade till.
- Inte undra på att ni ser så trötta ut!
Hon skrattade lite och mumlade " ungdomar " för sig själv. Vi satte oss ner vid bordet och högg in på den goda brunchen.



Sorry för ganska så kort kapitel men men ! KOMENTERAAA <3