Believe del 2 - Hangover

Jag måste ha varit borta ett tag för när jag öppnade ögonen la jag märke till att jag låg i liggande ställning. Jag möttes av ett par varma hasselbruna ögon som noga granskade mig. Försiktigt satte jag mig upp med handen för pannan jag mådde illa och kände mig lite yr. Jag såg att jag låg i en av dom svarta skinsofforna som var utplaserade i en lite dunklare del av det enorma rummet. "Hur är det?" sa killen som satt lutad över mig. Jag ville svara men en flod av illamående skjölde över mig och om jag öpnade munnen riskerade jag att spy. "Kenny" roppade han. Jag hade fortfarande svårt att se men kunde urskilja en mörk och kraftig man som kom gåendes mot oss. "Jag tror vi måste ta henne till akuten och se om hon har fått hjärnskakning." fortsatte han. Var det mig han menade? "Ja det är nog bäst det var en rejäl smäll hon fick. Ska jag ta henne?" Killen skakade på huvudet. "Nä de fixar jag." Han lyfte upp mig igen så jag vilade mot hans bröst. Vem var det som bar mig, Och varför trodde dom att jag hade fått hjärnskakning? En hög med frågot staplades upp i mitt huvud men jag viste att jag inte skulle få svar på dom. I alla fall inte nu. Så istället slöt jag ögonen och fokuserade på att inte kräkas över hela min räddare.



Justins perspektiv:

Några timmas tidigare: "Kan vi inte gå hem nu" Frågade jag och la ifrån mig den oöppnade ölen." Absolut inte! " Sa Chaz och hånlog,  "Vi ska fixa så att du får ett ligg först!" Jag suckade.  "Det känns inte rätt nu, Jag menar tänk om jag och Selena blir tillsammans igen eller..."  "Nej!" Avbröt Ryan mig, "Hon dumpade dig Justin, det är över. Föresten var hon ju bitchig också!"

Det var svårt för mig att släppa henne. Vi hade ändå varit tillsammans i ungefär två år.
Vi hade bestämt oss att separera eftersom vi hade bråkat mycket den senaste tiden och att våra känslor hade svalnat. Men det kändes ändå som om jag hade ett tomt hål inom mig som ingen annan än Selena kunde fylla.
"Okej, vi stannar lite längre" Sa jag och öppnade ölen och började dricka. Ryan och Chaz skålade och skrattade, skulle jag någonsin bli glad igen?

Plöttsligt hördes skrik. Tjej skrik. Vi kollade oss omkring och gick för att kolla vad som hände. Två tjejer låg på golvet och skrek och drog varandra i håret. Folk stog i en ring runt dom och bara skratade och jublade. Vilka idioter tänkte jag och började dra bort den ena tjejen från den andra. Tjejen skrek och gjorde motstånd men jag var trotts allt starkare. Tillslut slutade hon och kröp ihop i min famn. Förmodligen var hon ganska så full. Jag gick in i ett tomt rum med en stor soffa i. Klubbens höga musik hördes fortfarande från undervåningen. Jag la henne på soffan och granskade henne. Hon var ganska så söt. Hon började gnälla i sömnen. Jag ropade på Kenny. "jag tror vi måste ta henne till akuten och se om hon har fått hjärnskakning" Sa jag, så fort Kenny kom in genom dörren. "Ja det är nog bäst det var en rejäl smäll hon fick. Ska jag ta henne?" Frågade Kenny och sträkte ut sina armar. Det här är ju en bra anledning att få komma härifrån tänkte jag och sa därför, "Nä det fixar jag" Jag lyfte upp tjejen, hon vägde inte så mycket. "Okej, jag ringer en taxi" Sa Kenny.

Tjejen vaknade till i bilen. "Vem är du?" Frågade hon och reste sig från mitt knä där hon hade legat. "Justin, justin Bieber" Sa jag och hoppades att hon inte var ett fan. Iallafall inte ett galet fan. Men jag misstänkte att hon fortfarande var ganska så påverkad av spriten. Hon kollade konstigt på mig, hon såg ut att tänka. "Ahaaaa, den Justin! Du vet den där baby, baby, baby ooohh, Jo men han vet jag vem det är, vad är det med honom?" Jag flinade.
"Det är jag, haha" Hon stämde in på mitt skratt. " haha aa you wish eller hur?" Hon forstod verkligen inte att jag var jag. Jag flinade och kollade ut genom fönstret. Hon kollade undrande på mig. "Kidnappar du mig eller? Jag skulle precis gå till ett rum om du fattar jag menar" Sa hon och blinkade åt mig. Jag skrattade igen. Hon var väldigt rolig när hon var berusad. "Vad heter du?" Frågade jag och tog fram handen, "Ellie eller aa Shanelle fast kalla mig Ellie" Sa hon förtsust och skakade min hand, "Och du är?" Jag log igen. "Justin" Sa jag och hon slog mig lätt på axeln. "Men lägg av nu, på riktigt?" Jag skrattade. "Jag heter Justin Bieber, på riktigt" Hon himlade med ögonen, "aja om du säger det så"

Bilen stannade och vi gick in på akuten. Hon bablade ganska så mycket och jag skrattade mest. Dom på akuten sa att det inte var någ fel på Ellie men att hon skulle åka hem och ta det lungt. "Ska jag köra hem dig?" Frågade jag. "Hur skulle jag annars komma hem" Skrattade hon. Hon vinglade väldigt mycket så jag tog ett fast grepp om hennes midja. Vi satte oss i bilen och hon somnade så fort jag satte på motorn. Hon hade givig mig en flummig beskrivning om vart hon bodde. Efter att ha åkt fel minst fyra gånger hittade jag äntligen rätt. Det var ett grått trä hus som såg ganska hemtrevligt ut. Jag tog henne i min famn och knackade på dörren. En kort kvinna med blont hår och stora gröna ögon. Hon såg ut att vara i 25 åldern. "Ehm, hej Ellie somnade så jag kärde henne hem." Kvinnan log och stärckte fram sin ena hand men ångrade sig när hon såg vad jag konkade på. "Hej, April" Sa hon istället. "Justin" Sa jag och log lite smått. "Är det okej om du bär upp henne på sitt rum, jag skulle aldrig orka." Sa hon ursäktande. "Okej" Sa jag och gick in. "Tack Justin" Sa hon och började gå mot köket. "Första dörren till vänster!" Skrek hon när jag började gå upp för trappan. Jag la henne på sin säng, hon rynkade pannan och drog täcket över huvet. Jag skrev en lapp och la på hennes sängbord: Om du behöver räddas nån gång mer: 070 98 645 36.

Shanelles perspektiv:
Huvudvärken var stor och likadant med illamåendet när jag vaknade. Jag satte mig långsamt upp och gnuggade mig försiktigt i ögonen. Det var så ljust i mitt rum! Jag ställde mig upp och började leta efter ett par solglasögon att dämpa ljuset med. När jag letade efter glasögonen såg jag en liten lapp som låg på mitt sängbord. Om du behäver räddas nån gång mer och sen ett nummer. Vem är det? När jag tänker på igårkväll kommer jag inte ihåg någonting.


Heej! Minou här! Så här har ni andra kapitlet ;) Vad tycker ni? /Minou <3


Believe del 1-My lifesaver


Jag tittade mig i spegeln en sista gång och smetade på ännu ett lager läppglans. Jag betraktade bilden av mig själv och blev väldigt nöjd med resultatet. Det långa bruna håret föll ner i naturliga lockar och tjocka svarta fransar ramade in dom blåa ögonen. På mig hade jag en enkel men snygg klänning.
"Ellie kom igen, du är skitsnygg kan vi inte gå nu?" Jenna stod vid dörrkarmen och såg otålig ut. Jag hette igentligen Shanelle men på något sätt kopplade Jenna ihop det med namne "Ellie" så det fick duga som smeknamn. Jag nickade. "Ska bara hämta nycklarna och mobilen, sen sticker vi." När vi kom ner till bottenvåningen slogs vi av en underbar doft. April stod och stekte fattiga riddare och när hon fick syn på oss log hon stort. "Nämen hej på er snyggingar, tänkte att ni kanske ville ha i er lite mat innan ni gick?" Jenna tittade på mig med stressad blick. Vi var redan försenade samtidigt kände jag hur magen kurrade efter lusten av något att äta. "Nej jag tror faktiskt inte att vi hinner. Ledsen om du gjorde allt i onödan." Jag gav henne en liten puss på kinden innan jag sprang efter Jenna som redan var på väg ut.

Man hörde festen långt innan man såg den. Musiken dunkade i öronen och vi båda ökade tackten för att så snabt som möjligt kunna kasta oss ut på dansgolvet. I skolan hade det pratats om festen länge det hade till och med ryktats om att folk från andra städer åkt ända hit för att få vara med om den. Det var länge sen jag gick ut och bara hade kul efter allt jobbigt som skärt sår i mitt liv, men nu skulle jag bara släppa loss. När vi kom fram var allt redan i full gång. Jag och Jenna flashade på oss varsit leende och gick sedan in. Vi möttes direkt av ett gäng killar som ville bjuda oss på något att dricka, vissa av dom såg riktigt bra ut också. Jenna tackade vänligt nej, hon hade en viktig hockey match imorhon och ville helst inte genomlida den med bakfylla. Jag däremot kände mig väldigt sugen på något att dricka så jag sa "Varför inte" och hängde med bort till baren.

"Ellie är det inte dags att gå nu?" Jenna avbröt mig mitt i en kyss med en av killarna som bjudigt mig på drink. Jag suckade lite irriterat men vände mig om så jag kunde se henne. Det var svårt att fokusera blicken på hennes ansikte, kanske hade jag fått i mig lite för mycket sprit. "Neeej snälla kan vi inte stanna lite till?" jag gjorde hundvalpsminen även fast jag viste att den aldrig funkade på henne. "Föresten har du en hög med killar där borta som står och dreglar över att få dansa med dig." tillade jag och flinade. Det var sant. Jenna såg väldigt attraktiv ut i dom flesta killars ögon. Hon hade långt blånt hår, blåa ögon, ganska lång och hade den perfekta kurviga kroppen alla strävade efter. Så hade det alltid varit. hon var den snygga av oss. "Nä jag är trött tror jag sticker hem..Men du kan ju stanna om du vill." Jag gav henne en liten kram innan jag vände mig om för att fortsätta strula med killen vars namn jag hade glömt. Ett ljud av glada tjejskrik fyller plötsligt lokalen men det var inte tillräckligt intresant för att avbryta mig. "Kom vi går någonstans där vi kan få vara ensamma." viskade killen i mitt öra. Jag tyckte det var en lysande idé och nickade fånigt. Han reste mig upp och jag kände hur jag vinglade till när jag försökte stå upp.
Vi var just på väg ut ur lokalen när en hård smäll på högra kinden träffar mig. Det gjorde riktgigt ont. "Tro fan inte at du bara kan komma hit och sno min kille!" Jag tittade upp och såg en liten och rasande tjej i min ålder stå och blänga på mig. Hon var väldigt kort men på något sätt lyckades hon torna upp sig över mig. "Erin det är inte som du tror, hon började bara hålla på med mig men jag drog mig undan på en gång." Killen pekade menande på mig. Skojade han? Jag var redan ostadig så det räckte med ännu en smäll för att få mig att ramla platt på golvet. Jag tänker inte ligga här som ett dumt offer, tänkte jag. Så jag tog tag i tjejens ben så hon också subblade omkull brevid mig. Jag hade sett många catfights förut men aldrig varit kärnan i en. Helt villt började hon dra mig i håret och ett litet tjut for ur mig när smärtan efter en stor tuss revs av. Jag trängde undan den bulltande huvudvärken och rullade runt så jag nu låg ovanpå henne. Min hand var precis påväg att ge henne en hård smäll på käften men den han inte träffa. Ett par starka armar grabbade tag i mig och drog mig därifrån. Först skrek jag och kämpade imot men skriken övergick snart till snyftningar och all energi jag tidigare haft pumpades ut tills jag kände mig tom. Jag viste inte vem det var som höll i mig men personen drog mig närmare sig så jag kunde vila mitt huvud mot dens axlar.
Jag måste ha varit borta ett tag för när jag öppnade ögonen la jag märke till att jag låg i liggande ställning. Jag möttes av ett par varma hasselbruna ögon som noga granskade mig. Försiktigt satte jag mig upp med handen för pannan jag mådde illa och kände mig lite yr. Jag såg att jag låg i en av dom svarta skinsofforna som var utplaserade i en lite dunklare del av det enorma rummet. "Hur är det?" sa killen som satt lutad över mig. Jag ville svara men en flod av illamående skjölde över mig och om jag öpnade munnen riskerade jag att spy. "Kenny" roppade han. Jag hade fortfarande svårt att se men kunde urskilja en mörk och kraftig man som kom gåendes mot oss. "Jag tror vi måste ta henne till akuten och se om hon har fått hjärnskakning." fortsatte han. Var det mig han menade? "Ja det är nog bäst det var en rejäl smäll hon fick. Ska jag ta henne?" Killen skakade på huvudet. "Nä de fixar jag." Han lyfte upp mig igen så jag vilade mot hans bröst. Vem var det som bar mig, Och varför trodde dom att jag hade fått hjärnskakning? En hög med frågot staplades upp i mitt huvud men jag viste att jag inte skulle få svar på dom. I alla fall inte nu. Så istället slöt jag ögonen och fokuserade på att inte kräkas över hela min räddare.
Sådär! Första kapitlet publicerat. Som ni märkte var det skrivet ur Shanelles perspektiv men nästa kommer även skrivas i Justins. ( Det här vara bara som en liten mini-start på ny novellen, dom andra kapitlerna kommer vara längre )
Vad tyckte ni? /Nike

Lite kort om nya novellen.

Novellen jag ska börja på heter Belive. Den kommer handla om 17-åriga Shanelle Hamilton som bor i Atlanta med sin moster April Hamilton. Shanelle stöter på Justin på en fest hon går på och på så sätt lär dom känna varandra. Vänskapen växer och börjar leda till större saker, men mer vill jag inte avslöja. Novellen kommer vara skriven ur både Shanelle och Justins perspektiv. Det låter väll inte så dumt va? Börjar skriva inom kort. Bieber love.




Börjar blogga igen!

Stay tuned shawtys för snart börjar jag ( Nike ) blogga igen. Jag kommer tyvär inte fortsätta med Forever utan känner för en ny fräsh start. Kom gärna med tips på händelser och sånt. Jag har inte riktigt bestämt mig än men kanske bli så att jag publicerar ett kapitel i veckan ( på en speciell dag ) då slipper jag både stress+att kapitlerna blir längre och mer välgjorda. What du you think, låter det som en bra idé? Kolla gärna in dom förra novellerna också! Hoppas ni kommer gilla det. Puss