A bieber story-kapitel 62

Jag vill börja med att säga att vad som än händer kommer vi alltid att älska dig.
Du har säkert undrat varför vi valde att adoptera bort dig. Det finns igentligen bara ett skäll.
Vi är för unga. Så vi tyckte att det här var det bästa för dig. Du ska bara veta hur mycket vi vill behålla dig och att vi komemr tänka på dig varje dag. Vi älskar dig så oerhört mycket. Glöm aldrig det.

- Vad tycks? undrade Justin.
- Den är helt undebar, sa jag och tog tag i hans hand.
Efter jag läst brevet kändes allt mycket bättre. Det skulle bli svårt, men jag var omringad av underbara människor som skulle stötta mig. Framför allt Justin. Och jag visste att jag skulle klara av allt bara om han var där.





4 MÅNADER SENARE:

Turnen var äntligen slut och vi hade åkt hem till Atlanta.
Inatt sov jag hos Justin. Plöttsligt vaknade jag av tvärt. Det kändes som om min ryggrad skulle gå av och jag tjöt av smärta.
- Vad , vad , vad??! Flämtade Justin men blev tyst när han upptäkte hur blött det var i sängen.
Han bara satt där och stirrade så jag puttade på honom och skrek.

- Men hon kommer vi måste åka!!! Det blev liv i Justin och han hjälpte mig upp ur sängen. Smärtan hade gått  över lite nu och jag kunde andas någolunda bra igen. Jag drog på mig en lång ful klänning medans Justin ringde till mamma.

- Mamma hade flyttat till en lägenhet nu några kvarter bort. Det var tråkigt att Justin och jag inte bodde lika nära längre men mamma var iallafall lyckligare. Pappa hade fått 8 års fängelse. Och vi har inte pratat sen jag stack.-

- Våra mammor möter upp oss på sjukhuset.
Sa Justin och bärde mig mot bilen medans jag andades häftigt.
- JUSTIN! åk snabbare jag dööör. Överdrev jag. Jag hade fått en till värk och jag skrek igen. Justin höll min hand medans han körde mot alla rödljus.

När vi äntligen var framme på sjukhuset möttes vi upp av en sjuksköterska. Som visade oss till ett fult vitt rum med en säng mitt i rummet. Jag kastade mig på sängen och drog åt mig smärtstillnings tuben och andades tungt. Jag hörde röster runt om mig.
- Hon är redan 5 cm öppen vi måste köra snart.

Jag var rädd men så fort Justin tog min hand och viskade att allt skulle bli bra blev jag mycket lugnare.
- Jenn! Hörde jag mamma säga. Jag kollade på henne och såg att hon såg stressad ut så jag försökte le genom andningsmasken då en till verk kom och jag skrek.
- Ta ut henne da! Sa jag och klämde Justins hand.

Plöttsligt kom en dam med snälla ögon fram till mig kollade alvarligt på mig.
- Jenn, Vi kommer att köra så fort du vill från och med nu och då vill jag att du krystar så hårt du kan så länge du kan sen hämtar du andan. Okej? Frågad hon. Jag nickade och försökte ignorera smärtona.
- Kom igen!
Jag krystade och kvinnan började räkna 1.....2....3.....4  och sen andades jag ut och pustade.
- Bra jennifer, en gång till jag ser huvudet! Jag körde på en gång till och skrek högt för att få kraft.
1......2......3....4.......5.....6.... BRAVO
Alla började jubla och Justin grät glädje tårar.
- Grattis till en flicka! Sa kvinnan och la något i min famn. Det var den underbaraste krabat jag någonsin sett. Hon hade Justins underbara ögon och min mun. Jag kunde bara inte sluta gråta och kysste Justin.
Och så fort hon öppnade ögonen viste jag hennes namn:****


Undrar vad det blir för namn......... :)
Äntligen!!!
KOMENTERA //Minou!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback