A bieber story-kapitel 62

- Asså hur många gånger har vi haft det nu? Frågade jag och fnittrade.
- Aldeles för få. Sa Justin och kysste mig
- Varje gång jag ser dig blir jag galen! Sa han efter en underbar kyss.
- Dessamma, skrattade jag.


 
Idag skulle Justin ha konsert. Jag hade ändå inget att göra, så jag betsämde mig för att föja med honom backstage. När Justin stog och värmde upp rösten fick jag se en skymt av Jessica. Jag behövde verkligen prata med henne, så jag gick fram och knackade henne lätt på axlen. Hon vände sig om och när hon fick se att det var jag så slängde hon armarna runt mig och gav mig en stor kram.

- Omg Jenn, gud vad jag har saknat dig!
Jag kramade henne tillbaks och sa att jag saknade henne också.
- Men du der är något jag måste prata med dig om, sa jag. Hon tittade på mig och jag förstod att hon väntade på att jag skulle börja prata.
- I enrum, la jag till och drog med henne till en lite mer avskild plats.

- Det är om Ashley, eller hur? gissade hon.
Jag skulle precis skaka på huvudet men hon fortsatte.
- Jag vet att du är jättesur på henne Jenn, men asså Ash är verkligen sjukt ledsen och ångrar vad hon gjorde.
Snälla förlåt henne, så att allt kan bli som vanligt igen. Det är faktiskt väldigt jobbigt stt pendla mellan er två hela tiden.
- Ashley kan vänta tills senare, men det här handlar om något viktigare. sa jag lite små irriterat.

Jag berättade för henne om hennes bror. Om hur vi först bara var vänner och sen blev något mer. I alla fall i hans perspektiv. Sedan berättade jag om gårdagen. Om hans överfallande. Först var jag rädd att hon skule bli sur på mig och ta hans perspektiv, men hon bara skakade på huvudet.
- Asså jag har aldrig riktigt förståt mig på honom. Jag tycker att du bara ska igga honom, och om han håller på med dig igen talar jag om för pappa och då sitter han verkligen i klistret.
Jess var tvungen att gå upp på scenen alldeles strax, så jag skyndade mkg iväg för att hinna ge Justin en lycka till puss. Han la armarna om mig gossade in sig i mitt hår.
- Älskar dig, du e bäst! sa jag.
- Älskar dig också! Vi han med en snabb kyss innan det var Justins tur att gå upp.

Jag stod mest bakom scenen och smånynnade lite för mig själv.
När jag vände mig om får jag syn på Pattie som står lite längre bort och pratar med någon okänd.
Jag tänker på vad som hände igår och rodnar stort. I hopp om att hon inte sks få syn på mig, smiter jag in på tjejernas. Jag står och kollar mig i spegeln. Mitt ansikte såg helt okej ut. Det var min kropp so mvar problemet.
Min mage hade blivit ennorm under den senaste månaden. Jag kände mig som en uppblåst flodhäst.

Medans jag stod där och drömde om korta shorts och magtröjor slås dörren upp. In kommer kvinnan som Pattie alldesles nyss stod och pratade med.
- Hej! Säger hon.
- Jag har en överaskning åt dig. Kvinnan börjar sätta på mig ögonbindel. Jag var just på väg och fråga vad hon höll på med när hon började dra mig ut ur rummet.
- Sätt di ner, viskar hon i mitt öra när vi har gått ett tag.
Jag sätter mig ner och hon drar av mig ögonbindeln. Mina ögon stitrrar rakt ut mot tusentals beliebers som förväntans fult glor tillbaks. Chocken hinner inte riktigt komma för helt plötsligt hör jag en underbar röst.

Theres gonna be one less lonley girl. One less lonley girl one less.....
Justin dyker upp framför mig och ler stort medans han sjunger. Glädjetårarna sprutar ut och det här ögonblicket är totalt perfekt. Först blev jag lite orolig för att fansen skulle bli sura för att det var jag som fick komma upp på scenen. Men responsen var tvärtom. Dom skrek att dom älskade oss, och tog upp mobilerna som små lampor och började gunga i takt.
Justin avslutar låten med att säga. "Love you" och kyssa mig lätt. Publiken blev som galna.
- En stor applåd för min fantasiska flickvänn Jennifer! skriker Justin och alla apploderar.
Jag kunde inte annat än stå där och le till och med när jag gick av scenen drog sig mungiporna uppåt.

När Justin kommer ut springer jag raka vägen fram till honom.
- Tack så mycket, det där var helt underbart jag kommer alltid att komma ihåg den här stunden, sa jag och kysste honom hysteriskt.
- Trodde du skulle gilla det, sa Justin när jag släpt hans läppar.

Vi var båda väldigt trötta så vi gick och la oss på en gång.

Rummet jag låg i var ljust och kalt. För ljust. Jag rynkade ögonen och stirade surt upp mot den starka lampan i taket. Jag känner att jag ligger väldigt obehagligt och listar ut att jag måste befinna mig på ett sjukhus. Plötsligt  blir jag medveten om att jag håller i något. Jag kollar ner på mina armar och där ligger ett litet undervärk.
Så vacker. Hälften Justin och hälften mig. Barnet rör lite på sig och plötsligt tittar jag in i ett par stora varma, bruna ögon. Hon ler ett underbart leende. Som i trans lyfter jag upp henne närmare mig och pressar läpparna mot hennes panna. Hon luktar exakt som Justin. Jag drar in den juvliga doften. Kärleken till det här barnet var obeskrivlig. Och plötsligt kom jag på varför. Hon var min. Det var mitt barn. Dörren slås upp och in kommer en tant med vita kläder. Hon närmar sig oss och tar plötsligt tag i barnet.
Hon skriker. Jag skriker.
- Nej! Jag vill inte, hon är min! Men jag är svag och orkar inte hålla fast. Det sissta jag ser av henne är hennes änglalika ögon som sktiker "hjälp"

Jag sätter mig käpprätt upp i sängen. Med darriga hände drar jag undan en svettig hårslinga som klibbat fast sig på min panna. Jag märker inte att jag gråter föräns någon kramar om mig.
- Jenn vad är det gumman, har du ont? säger Justin oroligt.
- Jag kommer inte klara det Justin, snyftade jag och klängde mig över honom.
- Klara vadå? Han försökte tårka bort mina tårar men det kom hela tiden nya.
- Att lämna bort henne. Hon känns redan som en del av mig. Och jag hade en hemsk dröm nyss, men den var så verklig på något sätt. Justin höll bara om mig länge.
- Jag vet att det kommer bli svårt, men vi måste komma ihåg att det är för hennes bästa. Och jag har liksom skrivit ett litet brev som jag hade tänkt att hon kunde läsa när hon blir lite äldre och förstår.

- Får jag läsa? undrade jag. Justin börjde sig ner och tog upp ett litet papper.
- Jag vet inte om du tycker att det är en bra ide, men jag tycker att det känns rätt att hon får veta att vi älskar henne och anledningen till att vi adopterade. Jag tog lappen från hans händer och började läsa.

Jag vill börja med att säga att vad som än händer kommer vi alltid att älska dig.
Du har säkert undrat varför vi valde att adoptera bort dig. Det finns igentligen bara ett skäll.
Vi är för unga. Så vi tyckte att det här var det bästa för dig. Du ska bara veta hur mycket vi vill behålla dig och att vi komemr tänka på dig varje dag. Vi älskar dig så oerhört mycket. Glöm aldrig det.

- Vad tycks? undrade Justin.
- Den är helt undebar, sa jag och tog tag i hans hand.
Efter jag läst brevet kändes allt mycket bättre. Det skulle bli svårt, men jag var omringad av underbara människor som skulle stötta mig. Framför allt Justin. Och jag visste att jag skulle klara av allt bara om han var där.


Kommentera SNÄLLA! /Nike

Kommentarer
Linda

Jätte bra!!!! Skriv så ofta ni kan!:D Jag är beroende<333

2011-07-05 @ 20:02:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback