A bieber story-kapitel 65

- Vad fan har ni gjort! skriker jag åt killarna som bara står och skrattar åt Justin.
- Men kom igen vi gav ju honom bara lite! Det är ju inte vårt fel att han är så mesig och inte verkar klara av det. Dom skrockar i kör.
Jag förstår plötsligt vad dom har gjort. Dom har drogat honom. Jag går fram och ger ena killen en rak höger. Sedan vänder jag mig om mot Justin som verkar helt borta. Shit det här var inte bra!


Vad fan skulle jag göra nu? Jag säger åt killarna att gå, men dom bara ler mot mig och skakar på huvudet.
- Om ni inte går nu, ringer jag polisen! skrek jag. Så fort jag yttrade ordet polis så slutade dom flina och började backa ut genom dörren. Så tuffa var dom. tänkte jag.
- Fattar fortfarandei nte hur du kan gilla den där killen? säger en av dom.
- Men om du tröttnar kan du ju alltid ringa mig 35 72 8..
- DRA ÅT HELVETE! roppar jag och smäller igen dörren mitt framför näsan på dom.
Runt  mig hoppade kroppar i takt till den höga musiken och jag började få riktigt ont i huvudet.
Koncetrera dig på Justin. Justin stod lutad mot mig och det såg nästan ut som han hade somnat. Jag var riktigt orolig för honom. Jag hade ingen aning om vad eller hur mycket dom hade gett honom.
Jag bestämer mig för att ta upp honom till mitt rum och sedan slänga ut allt folk.
Min plan funkade bra tills vi kom till trappan som verkade vara flera mil lång. Justin kunde knappt gå och jag var ju ganska packad  också. Dessutom vägde han mycket mer än mig och de gjorde ju inte det hela lättare precis.
-Olive! hojtar jag när jag får syn på henne.
Hon dansar fram till mig med ett fylle flin.
- Skulle du typ kunna avsluta festen, jag måste få upp Justin och kolla att han är okej.
- Skojar du med mig? DET HÄR ÄR JU BÄSTA FESTEN EVER! Varför avsluta den?
Hon var väldigt berusad. Toppen!
- Kan du stå här med Justin då i några minuter?
Hon nickar överdrivet mycket och fnittrar samtidigt.
- Stå still, beordrar jag strängt och går sedan iväg.
När jag kommer fram till DJ:en ber jag honom stänga av musiken och ge mig micken. Alla slutar genast dansa och tittar på mig med sura miner.
- Tyvär måste alla gå nu på en gång, säger jag bestämt.
Det tar ett tag men tillslut verkar alla fatta och börjar långsamt packa ihop sina grejor.
När jag kommer fram till Olive ser jag att Justin ligger på golvet.
- MEn du skulle ju för fan hålla koll på honom!
- Men gud coola ner dig lite, han ramlade ju och jag orkar ju inte precis fånga honom, sluddrar hon fram.
- Föresten jag sover nog här, pallar inte gå hem. Godnatt! hon vinglar fram till soffan och somnar på derekten.
Jag orkar inte med henne nu. Utskälningarna fick vänta tills senare.
- Justin! jag skakar om honom, men inget händer. Jag försöker igen, 3 gånger, 5 gånger. Fortfarande inget svar.
Nu började jag bli riktigt orolig. Tänk om han hade fått en överdos? Mina händer skakar våldsamt när jag tar upp mobilen och slår Patties nummer.
- Hallå, säger en röst på andra sidan luren.
- Pattie du måste komma fort Justin är....
Skulle jag säga drogad? Tänk om hon trodde att han hade tagit något frivilligt. Då skulle han verkligen hamna i trubbel. Jag studderar hans ansikte som ser ovanligt skört ut och känner hur tårarna en efter en rinner ner för kinderna.
- Jennifer, vad har hänt? Pattie låter väldigt orolig.
Det får bli som det blir. Bara han blir bra igen. Jag tar ett djupt andetag och säger sedan:
- Vi hade fest och det är några killar som typ har drogat Justin och, och han verkar helt borta och öppnar inte ögonen. Jag snyftar fram orden.
- Lyssna på mig. Ring abulansen så möter jag er på sjukhuset. Jag hör en ilska i hennes röst som jag aldrig har hört förut.
Jag ringer ambulansen och dom säger att dom kommer så fort som möjlligt.
Precis när jag lägger på hör jag hur Justin börjar hosta.Jag känner en lättnad skölja över mig och  förstår att han måste kräkas så jag sätter honom upp så att han inte kväs. En orange vetska kommer ur hans mun och jag försöker att inte bli äcklad.
När han är klar lägger jag hans huvud på mitt knä. Justin kollar upp på mig med dimmig blick.
- Jen, vad är det som händer? frågar han förvirrat.
- Justin! kvittar jag och ger honom en puss. Den smakar lite äckligt eftersom han precis spytt, men jag är så glad att han pratar så att jag struntar i det.
- Vill dui ha ett glas vatten? frågade jag.
- Nej gå inte! Jag känner mig så konstig, men jag vet inte varför?
Precis när jag ska svara plingar det på dörren och in kommer sjukhus personal med en bår.
Justin tittar sig förvånat omkring.
- Va, va?
Han blir ännu mer förbluffad när dom bär upp honom på båren och in i ambulansen.
- Det är lugnt älskling, du kommer bli bra, säger jag och tar hans hand.
Ledsen för dåligt kapitel, men är as trött! /Nike


Kommentarer
Ella

Det är jättebra!

2011-07-10 @ 09:45:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback