A bieber story-kapitel 50

- Det där är Zack. Han flyttade hit för ca en månad sen så han är ganska ny. sa Olive och kollade in honom.
- Som du också ser så är han otroligt snygg, sa hon och rodnade lätt.

HAn såg faktiskt väldigt bra ut. Han hade klar blåa ögon och snyggt tillruffsat hår. Han var ganska lång och man såg att han var vältränad. Zack  märkte att jag granskade honom och log mot mig. Jag log tillbaks och plötsligt kom han gåendes mot oss.

- Hej jag heter Zack, sa han och sträkte fram handen.
- Jen..ehm jag menar Jennifer, hasplade jag ur mig och skakade hans hand.





Det var inte så farligt att börja skolan igen. Men det kunde ju bero på Zack. Han var ju så himla snäll, rolig, söt.
Vi hade blivit jättebra kompisar och jag spenderade nästan all tid med honom. Justin hade tjurat lite när han hört att jag umgicks med honom, men jag förklarade att det bara var på ett vänskapligt sätt. För det var det. Jag älskade Justin och han var den ända som fanns i mitt hjärta. Och jag saknade honom så otroligt mycket. Men tiden flöt på och han skulle komma hem om mindre än en månad.
- Vi slutar typ 1 idag, så ska vi hitta på något? frågade Zack när vi var på väg till matsalen.
- Visst! vad ska vi göra da? frågade jag glatt.
Vi bestämde oss för att gå runt på stan lite och kanske ta en fika.
Så när vi slutade tog vi Zacks bil och körde in till stan.
Det var när vi gick förbi en liten kiosk som jag såg den.
"Ny flickvänn?"

Justin Bieber kysser en annan på stranden och man är säker på att det inte är hans nuvarande flickvänn.
Så är detta en ny romans? Tja..bilden säger ju ganska mycket.



Jag kände hur tårarna började bränna i ögonlocken.
Och jag började springa där ifrån. Jag ville bara bort. Bort från allt. Mitt liv var tomt, mitt hjärta var ihålligt.
Jag hörde springande steg bakom mig men orkade inte prata med Zack justi nu. Jag orkade inte prata med någon. Allt var över.
Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag grät och grät hela vägen hem medans jag sprang.
När jag kom in i huset satte jag mig på en stol med armarna runt bena och lät tårarna fortsätta rinna.
Jag vet inte hur länge jag satt där och grät, men till slut hörde jag min mobil burra i fickan. Jag tog upp den och läste meddelandet.
Hey Babe! Saknar dig så otroligt mycket, bara några veckor kvar nu. Fan vad jag länktar efter dig. <3333

Det blev bara för mycket. Jag kastade iväg mobilen med sådan kraft att skärmen gick sönder.
Jag var tvungen att göra något. Jag ville inte tänka mer på honom just nu. Jag var för arg.
Jag bestämde mig för att tröst äta så jag tog fram en stor Ben & Jerrys från frysen. Sedan gick jag fram till kökslådorna för att ta fram en sked. Plötsligt fick jag syn på en kniv. Och en dum ide slog mig. Jag tog upp den och vägde den i handen. Hur kan du ens tänka på att skära dig? Jag är smartare än så eller? Mitt liv kunde inte bli mycket värre än vad det redan var så varför inte hitta på något som kunde lindra tankarna?
Utan att tänka på vad jag gjorde tog jag upp kniven och satte den vassa sidan mot handleden. Jag slöt ögonen och skärde ett ljupt snitt. Det sved till och jag tappade kniven. Blodet började strömma. Jag hämtade inget ploster. Jag stog bara där och tittade på den röda vätskan som forsade ut ur min arm. Det var väldigt mycket. Hade jag kommit åt en blodådra? Jag började faktiskt må rätt illa och allt kändes lite snurrigt.
Jag var på väg att hämta en bit papper, men sallt snurrade liksom till. Och jag föll ner på golvet.
ZACKS PERSPEKTIV

Jag hade varit hemma hos Jennifer förut, så jag visste var hon bodde. Men jag visste inte om jag borde åka dit för att leta efter henne. Hon hade varit ganska upprörd. Tillslut bestämde jag mig för att åka dit och bara se hur hon mådde.
Jag tryckte på ringklockan. 1 gång...2 gånger..3 gånger, men inget hände. Jag kände på dörrhandtaget. Det var öppet. Jag släntrade in i huset och fick se något förskräckligt. Jennifer låg där på golvet medvetslös. Och brevid henne hade ne pöl av blod bildats. Hon såg onaturligt blek ut, shit!

- JENNIFER! skrek jag och sprang fram till henne.
Jag försökte få liv i henne ett antal gånger och jag var just på väg att ringa abulans när jag hörde svaga snyftningar.
- Förlåt Zack, jag var så dum. Grät hon.
- Shh, det är okej. Men vi borde nog stoppa det där såret, sa jag och sprang upp till baddrummet för att hämta lite plåster. När jag kom tillbaks satt hon upp och torkade sina tårar.
- Varför gjorde du sådär? frågade jag medans jag plostrade om henne.
- J-jag vet inte. f-f-förlåt men h-an har e-en an-annan, hon kramade om mig hårt och jag lät henne söla ner min tröja.
- Vem? Vem är det som har sårat dig?
- Justin, snyftade hon fram och grät sedan ännu högre.
Jag hade ingen aning om vem den där Justin var. Det ända jag visste var att jag hatade honom för att han sårat Jen. Och jag skulle göra allt som stod i min makt för att göra henne lycklig igen.

Oh no! Ska Zack förstöra allt nu? /Nike

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback