A bieber story-kapitel 52

- Jag behövde bara någon att prata med Sa jag tyst
- Du menar någon att stoppa tungar i!?
Jag blev tyst igen
- Eller är det mer? Sa han 
- Nej Sa jag snabbt
Jag skämdes, hur kunde jag vara så jävla dum?


 

Han tittade ner i marken och jag såg att han var riktigt ledsen.
Nä så här borde det inte va. Vi hade inte setts på över en månad, jag borde kasta mig i hans famn och gråta glädjetårar inte sorgsna. Jag drog ett djupt andetag.
- Justin förlåt, men jag blev bara så upprörd när jag såg bilden och jag...jag trodde verkligen att du hade lämnat mig. Och jag försökte gå vidare så jag använde Zack som reserv men det var jättedumt gjort och jag är så jävla kork....!

- Tyst! sa han och gick fram till mig. Sedan slog han armarna omkring mig och pressade sina läppar mot mina.
Vi kysstes i evigheter. Men jag blev ändå besviken när han slutade. Det var inte alls som Zacks kyss. Nej den här kyssen skulle jag kunnat leva på i resten av mitt liv.

Jag tittade in i hans vackra ögon och såg en tår som långsamt rann ner över kinden.
Med darriga händer tog jag bort tåren och slickade upp den. Justin log lite smått och drog mig intill sig.
Han vilade hakan mot mitt huvud och viskade.

- Jag har saknat dig.
- Jag med! Åh Justin dom här veckorna har varit rena plågan, jag vill aldrig mer skiljas från dig! Tårarana började rinna igen, men den här gången var det glädjetårar. Tänk att han lämnat turnen bara för att komma och hälsa på mig! Han var den bästa killen som fanns. Fan var lycklig jag var.
- Jag älskar dig! hojtade jag till och slängde mig över honom. Jag hade lite mer kraft än vad jag väntat mig och vi föll båda ner till marken. Som tur var var det mjukt gräs som underlag. Vi började båda skratta och det kändes så skönt att han var här igen. Nu kände jag mig hel.

Plötsligt låg Justin över mig. Hur gick det till? Jag hade varit så upptagen av att skratta att jag inte märkt att hans ansikte bara var några enstaka millimeter från mitt.
- Jag älskar dig också, sa han och pussade mig på munnen.
Jag drog händerna runt hans nacke och höll kvar hans ansikte så att han inte skulle sluta.
- Mer, befallde jag. Han skrattade lyckligt och fortsatte sedan kyssa mig.

- Oj oj oj, vad har vi här då? hörde jag plötslgit en killröst säga.
Min hjärna vaknade plötsligt till liv. Låg vi kvar på gräsmattan? Jag satte mig upp och tittade mig förvirrat omkring, Yes nog var vi kvar. Solen stog högt på himmlen. Hur mycket kunde klockan vara?

- Nämen titta grovhångel! Sa en annan röst. Jag hörde fotsteg närma oss och kände plötsligt hur någon drog upp mig på benen  bort från Justin.
- Hur mycket ska du ha gumman? det var killen som först märkt oss. Han lyfte upp mig i sin famn och jag kände en stark lukt av öl och ciggaretter från hans andedräkt.

- Släp ner mig jävla pedo! skrek jag och försökte sprattla mig ur hans famn.
Han bara skrattade och höll fast mig ännu hårdare. Jag fick nästan svårt att andas.
- Men kom igen, bara ett ligg, hur mycket?

- Om du så mycket som rör henne då jävlar! hörde jag Justin skrika. Han lät riktigt förbannad.
- Haha kolla killar det är Justin Bögberg! Den här kvällen blir bara bättre och bättre. Han tittade utmanande på Justin och klämde mig på bröstet.
Plötsligt var Justin där och gav honom en rak höger. Killen  tappade kontrollen och släppte taget om mig.
Han fick en till smäll och en till. Och jag såg att han såg väldigt yr ut.

- Justin kom vi går nu, försökte jag och drog honom i tröjärmen.
- Han ska fan få! Justin sparkade honom mellan bena och nu tappade han balansen och föll.

- Du är ju fan inte klok! skrek hans kompisar och sprang fram till killen som låg på marken.
- Kom igen Justin, sa jag och tog hans hand.
- Ja, vi drar här ifrån. Sa han ocg drog mig med sig.

Vi var tysta på vägen hem till mig. Justin var för arg för att prata, och jag hade en obehaglig känsla innombords. Tänk om inte Justin varit där? Då kanske jag skulle blivit våldtagen.
Mina föräldrar var inte hemma så vi gick in till vardagsrummet och satte på tv:n.

- Snälla säg något. sa  jag när jag tyckte att tystnaden började bli jobbig.
Han sa inget. Han satt bara där och stirrade tomt framför sig.
- Justin titta på mig. Han gjorde som jag sa så jag fortsatte.

- Det gör inget älskling, inget hände det är lugnt.
- Skojar du med mig?! jag ska fan döda dom! tyckte du inte att det var obehagligt?
- Men såklart jag tyckte, men han har redan fått sitt straff jag menar du fick ju in några riktigt bra träffar. sa jag och log mot honom.

- Det var tanken, sa han och log tillbaks.
- Tack! sa jag och kramade om honom.
- För vadå? undrade han.
- För att du kom hit, det var den bästa presenten jag någonsin kunnat få! jag smekte honom lätt över kinden och  kände att det drog i hans mungipor.

- Haha, jag var bara en bonus. Den riktiga presenten är hemma hos mig. Justin log hemlighetsfullt.
Haha vad hade han nu hittat på?


Vad ska Jennifer få? /Nike

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback