A bieber story-kapitel 57

- Jag tror jag kan klättra ut genom fönstret, sa jag och försökte kontrollera min röst.
Vi bestämde att jag skulle skynda mig till flygplatsen och ta första plan till Hawaii. ( där Justin var )
Och sedan skulle han möta mig utanför. Precis när jag klättrat ner hör jag hur någon slår in dörren till toaletten.


När planet landade skyndade jag mig ut och sprang  rakt in i hans famn.
Vi stog och kramades länge och nu kände jag mig trygg igen.
JUSTINS PERSPEKTIV

Så fort jag såg att hon kom springandes mot mig kände jag en lättnad sprida sig i min kropp.
Men när jag sedan såg det stora såret som prydde hennes läpp ersattes lättnaden av ilska.
Jag kunde bara inte förstå att hennes pappa hade gjort det här?

När hon kom fram till mig slog jag armarna runt henne och tryckte henne tätt intill mitt bröst.
- Är du okej? frågade jag efter en lång stunds kramande.
- Ja, nu när du är här. Jennifer snyftade fram orden men jag såg på hennes ansikte att det inte alls var okej.
- Får jag se? sa jag och vände upp hennes ansike mot mitt.

Hon hade en blåtira på högra kinden också. Fan vad jag hatade honom! Jag öppnade dragkedjan på min ryggsäck och plåkade fram en iskub, ( eller iskudde kanske man säger, vet inte men ni fattar? ) och la den på hennes kind.
- Känns det bättre? fågade jag och smekte den delen av ansiktet som inte var skadat.
- Mmmm, tack! sa hon och började plötsligt skratta.
- Haha, du är så himla söt Justin som tar med dig en sån.
- Jag har faktiskt tagit med mig en hel första hjälpen väska, erkände jag.
- Varför det? undrade hon. Jag suckade.

- Jag hade ingen aning om vad gubben hade gjort och jag vill inte att du ska ha ont.
Och om han rör dig igen då ska han fan få med mig och göra! jag märkte plötsligt att jag skrek.
Jennifer började gråta igen.
- Jag vet fan inte vad jag ska göra Justin. Jag menar han är ju min pappa. hon kollade på mig genom sina tårar.
- Vi ska polisanmäla honom så han åker in för det han har gjort, sa jag bestämt.

- Jag kan inte Justin. Han är min pappa, och han var full. Tänk om det bara var ett misstag?
Skojade hon med mig? Tänkte hon bara låta honom komma undan med allt han gjort?
Jag kände att jag höll på att tappa kontrollen så jag drog med henne ut så att vi kunde fortsätta vårat samtal i bilen.

JENNIFERS PERSPEKTIV

Jag märkte att han var upprörd så jag gick med honom ut utan några protester.
När vi kom in i bilen så såg jag att det var Kenny som satt i förarsätet. Det var både bra och dåligt. Bra för att jag kunde sitta i baksätet tillsammans med Justin. Men dåligt för att jag ville kunna prata ostört med honom.
- Kör bara, sa Justin och vände sig sedan mot mig.
- Jen du måste förstå att vi måste anmäla det här. Man kan inte vara riktigt frisk om man slår någon så hårt, särskilt sitt eget barn. Och man ser på såren att det inte var av misstag.
Jag visste att han hade rätt. Och jag ville aldrig mer se pappa. Men på ett sätt ville jag inte heller att han skulle hamna i finkan.

- Okej, men mamma då? vad ska jag göra med henne hon vet ju inget? sa jag.
- Jennifer vi löser det men du kan väll börja med att berätta exakt vad som hände, sa Kenny lugnande.
Justin klappade på sitt knä så jag knäppte av mig bältet, kröp ihopp tätt intill honom och började berätta.

- När jag kom hem så var han väldigt upprörd och jag såg att han hade druckigt. Han sa något i stil med " du får inte träffa den där pojken, har jag inte sagt det" Jag blev sur och käftade upp mig lite. Då tog han tag i mig och slog mig här, sa jag och pekade på läppen.
- Jag försökte komma loss och sa att han skulle sluta men han bara skrattade och slog mig en gång till och då började jag blöda. Justin slog kytnäven så hårt på rutan så att glaset skallrade.

- Justin ta och kola ner dig lite. Och Jennifer du behöver inte oroa dig för någonting, vi tar hand om det här. sa Kenny. Det kändes skönt att kunna släppa allt men det verkade inte Justin tycka. Jag tittade upp på honom och när jag precis hade tänkt böja mig ner och kyssa honom så att hab skulle bli lite lugnare, såg jag hans vanskapta hand.

- Men herre gud, du blöder ju! Jag tog tag i hans hand och studerade den.
- Är du okej, den käns lite svullen, sa jag oroligt. Justin suckade.
- Jennifer det sista du ska bry dig om är min hand. Han tog bort sin hand från mitt grepp och sträkte lite på fingrarna. Han grimarserade och jag såg att han hade ont. Men Justn skulle själklart hålla minen så han log bara mot mig.

- Men var inte löjlig, jag ser ju att du har ont. Jag tog bort iskupen som jag fått av honom och la den på Jutins hand istället.
- Tack, och du har rätt den gör ganska ont jag kanske stukade den. Jag lutade mig mot honom och kysste ömt hans hand. Justin lutade sig tillbaks och blundade. Jag började utforska mer delar av hans kropp och la mina händer på hans perfekta mage. Efter som att Kenny var här fortsatte jag inte neråt utan gick istället upp mot hans nacke. Jag naffsade honom lätt på halsen och tillslut fann mina läppar hans.

Mitt sår sved lite men det struntade jag i. Det enda jag brydde mig om var Justin som pressade mig mot sig.
Nu var det tydligen Justins tur men han var inte lika försiktig eller diskret som jag hade varit. Han kysste mig på bröstet och började sedan slita av mig tröjan.
- Ehm Justin, Kenny! viskade jag påminande.
- Det är lugnt han har ögonen på vägen, sa Justin och fortsatte.
- Vi är faktiskt framme nu, förlåt om jag ehm avbryter er. Kenny harklade sig och klev sedan ut ur bilen.
Jag rodnade lite lätt och drog sedan med mig Justin ut.

Vi gick in på ett fint strand hotell. Justin fick nycklarna till sitt rum och vi började gå mot hissen.
- Är det okej om jag sover hos dig i natt? Det kanske blir för trångt om det bara finns en säng och så. Frågade jag mest för att vara artig. Jag skulle hellre känna om slagen hundra gånger om än att vara utan honom ikväll. Jag behövde inte vara orolig. Justin tittade oförstående på mig.
- Asså ibland förstår jag inte hur du tänker människa?! Såklart du ska sova hos mig. Och det är bara bra om det är lite trångt i sängen för då måste vi sova tätt ihop, sa Justin och gav mig en lekfull knuff. Vi gick in i hissen och åkte upp. När jag var på väg ut krockade jag in i någon.
Jag hade tänkt säga något i stil med  "men gud förlåt mig" Men när jag såg vem det var blev jag helt stum.
Det var Ashley.

Snälla vf kan ingen kommentera? Vi blir faktiskt mer pushade då! Så nu kräver jag att ni skriver något. / Nike

Kommentarer
Maja

Jätte bra novell! Längtar bara till nästa inlägg!!:)

2011-06-21 @ 08:06:16 | http://danceheart.blogg.se/
Ella

Det är jättebra! Fortsätt nuu! :D

2011-06-21 @ 08:54:15
Carro

ÄLskar novellen även om jag int gillar Justin Bieber så mkt!!! Den är asbra<333

2011-06-21 @ 18:51:47
Nina

Den äääggeeerr :D <33

skriv meeer!!

2011-06-22 @ 13:32:45 | http://ninakaufmann.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback