A bieber story- kapitel 36

- Okej, men tycker du verkligen att hon ska komma undan med allt hon har gjort så lätt?
- Jag vet inte, suckade jag och gick iväg.
- Får jag sätta mig? frågade jag när jag kommit fram till hennes rad.
Hon tittade upp på mig och jag såg att hon hade tårar i ögonen.


Jag satte mig ner utan att vänta på svar.
- Ehm Cassie jag vet att det inte har varit så bra mellan oss, men om vi pratar kanske det kan funka bättre?
Hon började plötsligt skratta.
- Men gud tror du att jag vill umgås med dig och dina nörd kompisar? sa hon´och hånlog mot mig.
Jag var sååå nära på att gå därifrån och bara fortsätta ignorera henne. Men det var något sorgset i hennes ansiktsutryck och jag förstod att något hade hänt.
Jag suckade.

- Cassie jag ser att allt inte är som det ska. Och ibland måste man bara få bryta ihop och släppa allt. Du kan vara bitchig mot mig senare. Sa jag och tittade på henne. hon började plötsligt gråta och la händerna för ögonen.
Jag flyttade mig närmare och kramade om henne.
- Vad är det som har hänt?
- Min mamma ligger på sjukhus. Hon fick en hjärtinfark i morse. snyftade hon.
- Jag är så ledsen Cassie. Har hon... Jag vågade inte uttala ordet dött för det skulle bara göra det ännu svårare för henne.

- Nej. Men det ser inte lovade ut. sa hon och drog en hand under ögonen.
- Vad ska jag göra? Men gud varför frågar jag dig? Som om du kunde hjälpa till. Cassie försökte ge mig en elak blick men lyckades inte.
- Det ändas vi kan göra är att hoppas. sa jag och struntade i hennes taskiga kommentar.
- Varför bryr du dig om mig föresten? frågade hon.
- Jag ser att du har det jobbigt. och jag vet att det är jobbigt att vara ensam då, så jag tänkte...
- Du tänkte komma hit och göra dte lättare för mig. Ledsen men det funkar inte. Sa hon och log mot mig.
Det var ju alltid något.

- Du vet att ditt liv kanske skulle bli lite enklare om du försökte vara lite trevligt ibland? sa jag.

- Jag vet. log hon.
- Men gud, jag måste se helt muppad ut. sa hon och började resa sig.
- Det är inte så farligt. ljög jag. Hon hade mascara runt hela ansiktet och var alldeles röd i ögonen.
Jag började också gå´mot min plats.
- Ehm Jennifer! Sa Cassie plötsligt.
Jag stanade tvärt och vände mig om.
- Ehh...tack för att du kom. Det känns faktiskt lite bättre. Sa hon och tittade ner i marken.
Sa hon just det där?
- Det var så lite, sa jag och smilade mot henne.
- Men tro inte att vi är kompisar för det. sa honoch gick väg.

När jag satte mig på min plats log jag. Okej vi var inte vänner. Men det kändes som att vi kommit varandra lite närmare. Justin sov fortfarande. Och Jess och Ash var inte där. Så jag kurade ihop mig mot hans bröst. Och somnade av ljudet av hans andetag.

- Dags att vakna sömntuta! Jag vaknade av att Justin försiktigt lyfte på mina ögonlock.
Jag sköt upp min hand rakt i luften i avsikt att ge honom en lös smocka. Men Justin var snabbare. Han fångade min hand och kysste den.
- Jen, vi måste av planet nu så vi hinner med det andra. Dom flesta har redan gått av.
Motviligt satte jag mig upp. Justin satt där och studerade mig med ett leende på läpparna.
- Vad stirrar du på? undrade jag.
-Inget. sa han, men det såg nästan ut som om han fick anstränga sig för att inte skratta.
Jag ignorerade det. Vi hade brottom. Kenny väntade på oss utanför planet och vi fick ännu en gång stressa för att hinna med det andra. Resan var väldigt lång, men jag kunde sova gott i dom sköna förstaklass säterna.
När vi sedan började landa blev det min tur att väcka Justin.
Jag kysste honom lätt på munnen. Han log i sömnen.
- Planet landar snart Justin, dags att vakna.
- Haha! Det där kommer aldrig att funka. Pattie kom gåendes mot mig.
- Du måste ta till våld för att den där ska vakna. sa hon och tittade menade på Justin.
- Tack, det ska jag komma ihåg! sa jag och log mot henne.
Jag gillade verkligen Pattie. Hon var som en extra mamma för mig. Jag hade ju förstås min riktiga. Men Pattie verkade bry sig om mig på riktigt.

Jag gjorde på samma sätt som han hade gjort på mig. Jag öpnade försiktigt hans ena ögonlock. justin log och tog tag i något. Sedan kände jag något blött över hela mig. hade han kastat vatten på mig?
Jag tittade ner på min tröja. Japp det hade han. Det här skulle han nog få ångra!
Vad ska Jennifer nu hitta på? Haha! KOMMENTERA! /Nike



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback