A bieber story- Kapitel 42

- Kan inte jag följa med dig?? Frågade Justin
- Och lämna alla dina fans? Nej! Tänk på alla som redan har köpt biljätter och är jätte spända, du kan inte svika dom.
Sa jag.
Justin sa inget mer, han bara drog mig intill sig och så somnade vi tätt i varandras armar.



 
Jag vaknade av ett fruktansvärt illamående. Med hande pressad mot munnen sprang jag in till badrummet och böjde mig över toalett sitsen. Plötsligt kände jag hur några händer lyfte upp mitt hår.
- Hur är det älskling? frågade Justin oroligt.
När jag försökte svara honom fick jag massor med hostningar och släm i munnen. Jag spottade ut slämet. Ush!

- Justin, snälla kan du hämta min tanborste. hostade jag.
- Självklart! sa han och gick fram till handfatet och tog min tandborste. När jag kände mig fräsh i munnen gick vi och la oss i sängen. Jag kurade ihop mig tätt intill honom.
- Jag vill inte lämna dig. Sa jag medans han smekte mig över ryggen.
Han kramade om mig hårdare. Ocj jag kände något blött falla ner på min arm. När jag vände mig om såg jag små tårar falla ner från hans ögon. Jag torkade bort dom men det kom hela tiden nya.
- Snälla vi tänker inte på det. Kan vi inte bara njuta av dom sista veckorna vi har tilsammans? sa han och snyftade till. När han sa det började jag också gråta. Vi hade bara några veckor kvar. Sen skulle jag inte orka vara med längre. Hur skulle jag klara mig utan honom? Det skulle inte gå. Men jag skulle göra det han bad mig om. Jag skulle ta vara på varenda sekund som jag hade kvar med honom.

- Lugna ner dig nu Jen. sa Justin och tog min hand. Vi satt i den lilla soffan i vårt rum och tittade på Tv.
Snart skulle Pattie komma och vi skulle berätta för henne att vi väntade barn. Jag hade fasat för det här hela dan. Men det var bättre att få det överstökat. Jag var rädd att hon skulle förbjuda oss att träffas. Tänk om vi inte ens skulle få vara med varandra dom ynka veckorna som återstod? *Knack knack* Jag hoppade till och kände hur svetten började stiga i pannan.

- Lugn. Sa Justin innan han gick iväg för att öppna åt sin mamma.

- Ehm hej mamma! Kan du komma in ett tag. Det är liksom en.....sak vi måste prata med dig om, sa han nervöst.

Pattie gick med honom in i rummet med misstänksam min. Hon satte sig i en fotölj medans Justin satte sig brevid mig i soffan.

- Så vad är det ni vill? frågade hon och riktade blicken mot oss.
Ingen sa något. Och hon blev ännu mer misstänsam.
- Justin jag ser att det är något jag inte kommer gilla. Men om du inte berättar kommer jag bara tro att det är ännu värre. sa hon och tittade strängt på honom.  Han drog ett jupt andetag och sa sedan.
- Okej, men låt mig prata till punkt innan du avbryter. Pattie nickade så han fortsatte.
- Jo det är ju så att.....Jennifer liksom är...ehm gravid.fick han fram tillslut.
- Justin! Hur kunde du vara så ansvarslös! Vad tänkte ni på? Ni är ju bara...!
- Mamma du lovade att låta mig prata färdigt! utbrast Justin.
- Men vad förväntar du dig att jag ska göra när du berättar något så absurt! Fattar du inte. Hela ditt liv är förstört!
sa hon och skakade på huvudet.

- Och dig Jennifer. Vad tror du att folk kommer tro när dom ser dig? Jag fattar bara inte hur ni kunde vara så ansvar...
- Mamma nu räcker det! skrek Justin. - Jag hade precis tänkt berätta att vi skulle adoptera bort det! Men du vill ju tydligen inte lyssna, så du kan lika gärna gå. sa han.
Hon reste sig upp och började gp mot dörren.
- Ni har allt ställt till det för er, säger jag bara. Sa hon och försvann ut.

- Hon har rätt! snyftade jag när hon gått.
- Vad ska folk tro? Alla kommer skälla på oss och...! Han avbröt mig genom att ge mig en lång kyss.
- Strunta i alla andra! Det är vi som räknas. Du är den ända jag bryr mig om. Och jag  kommer aldrig att släppa taget om dig. Även om vi blir åtskilda ett tag, hör du det? sa han och lyfte upp mitt ansikte så att jag blev tvungen att möta hans blick.
- Ja, sa jag och blinkade bort några salta tårar.


Har han rätt? Kommer dom verkligen kunna vara borta från varandra. KOMMENTERA! /Nike



Kommentarer
Ella

Råkade skicka förut så det var min tomma komentar. ;) Men det är jättebra! Fortsätt! :D

2011-05-27 @ 18:01:37
Bettan<3

Jättebra!!

Meeeeer!

2011-05-28 @ 00:42:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback