Forever del 31-Love at first sight

Det var inte så långt till Jojo, kanske tio minuter. Det var i slutet på oktober så det hader redan blivit mörkt. Plötsligt fick jag den där känslan av att man är förföljd, jag kunde höra fotsteg bakom mig men slog i väg dom obehagliga tankarna och tänkte att det säkert bara var en helt vanlig person. Men min "förföljare" fortsatte bakom mig och jag kunde höra att den var närmre nu. jag ökade tackten men det gjorde han eller hon också, nu började jag bli riktigt rädd. Jag skrek till när någon grabbade tag i min axel och vände mig bakåt. Fabian log ett kaxigt leende och han luktade alkohol. Fan också, han var full!


Jag hade faktiskt glömt bort Fabian helt och hållet, och inte ens tänkt på meddelandet han skickat dagen då jag kom hem. Han kommer inte att skada dig. Tänkte jag, men jag började tveka lite. Fabian kunde vara ganska våldsam och med tanke på alkoholen kunde det förstärkas. Men han hade aldrig skadat mig förut.
- Älskling, vart ska du någonstans? sluddrade han fram.
- Till Jojo...kalla mig inte älskling det är över, det ville du ju själv.
- Över? Men snälla Alex du måste förstå att jag inte menade när jag gjorde slut med dig förut. Jag var full den kvällen och viste inte vad jag gjorde. Du är den jag vill ha och jag ska göra allt jag kan för att få det bli bra mellan oss igen. Jag suckade.
- Men snälla du måste förstå! Det finns inget oss, jag har en annan nu som jag älskar otroligt mycket, och inget kan ändra på det så snälla försök inte. Jag kanske var lite hård mot honom. I stort sett var han en bra kille, om man bortser från drickandet förstås. Men jag skulle vara tvingen att vara tydlig så han förstod att det verkligen var över. Fabian fnös.
- Hah, den där Biever klår jag lätt! Vad har han som inte jag har?
- Han bryr sig om mig, som vissa andra här aldrig har gjort! Jag kunde inte låta bli att bli lite små förbannad på Fabian. Gud jag orkade bara inte med det här snacket.
- Jag bryr mig också om dig och det ska jag bevisa!
Innan jag han säga eller tänka något mer prässade han sina läppar mot mina. Med all min kraft försökte jag bryta mig loss, men det gick inge vidare. Fabian höll fast mig i ett stenhårt gräpp och jag kände hur hans tunga började leta sig in i min mun. Jag vill skrika och springa där ifrån, men hans mun blockerade min och jag kunde inte få fram ett ord. Tillslut tog försvarsinstingten över och mitt knä träffade hans mage. Jag hörde hur Fabian kippade efter luft och släppte äntligen greppet om mig. Jag började springa. Tårarna började rinna i takt med mina fotsteg och jag önskade att Justin var här. Tillslut tog all kraft i benen slut och jag var tvungen att stanna för att inte helt tappa andningsförmågan. Som tur var hade ingen följt efter mig. När jag kollade mig omkring lite noggranare såg jag att jag stannat precis utanför Jojos hus. Jag pustade ut och gick in i huset.
Jojo hörde tydligen att någon kom in och hon kom nerskuttandes för trappan med ett brett flin på läpparna. Men när hon såg mina rödflammiga ögon tystnade hon.
- Vad har hänt?! Hon drog in mig till vardagsrummet och placerade oss i soffan. Jag berättade att jag träffat Fabian på vägen och att han kysste mig.
- Ush, den där killen ser kanske ut som en grekisk gud, men en hjärna skulle han behöva. Jag kunde inte låta bli att le lite åt hennes kommentar.
- Han förstår nog snart att jag inte vill ha honom, bara han inte hoppar på mig igen.
Jag valde att släppa alla bekymer ikväll och bara ha kul istället. Vi satte på en film, gjorde varm chocklad till oss båda och gossade in oss i tjocka filtar i soffan.
- Såå, har du nån romans på gång då? sa jag lite skämtsamt när eftertexten började rulla upp på skärmen.
- Nope, otrligt nog inte! Jag kunde inte låta bli att skratta. Kunde inte komma på en enda gång Jojo varit singel, killarna var som myggor på henne.
- Haha, det kanske bara är nyttigt för dig, men jag tror du skulle gilla Justins vän Chaz.
- Chaz Somers? Jo han är supergulig, vänta har du träffat honom också?
- Glömde visst berätta det. Haha, Chazs klumoighet är faktiskt orsaken till att jag och Justin är tillsammans.
Jojo undrade förstås vad han hade gjort och jag fnissade medans jag berättade att han sölat ner hela mig med äggröra.
- Haha han verkar ju schyst! Måste gå på dubbeldejt någon gång. Men du kan vi inte skypa med honom!?
- Oj oj, haffning på gång? skrattade jag.
- Självklart! Kom nu skypar vi.
Vi stängde av teven och sprang upp till Jojos rum. Hon var självklart tvungen att sätta på sig lite extra mascara. jag sa till henne att det inte ens var säkert att han svarade, men Jojo verkade otroligt entasuastisk över den nya idén. Men Chaz var inloggad och svarade som tur var.
- Hey Alex, wazzup? Haha Chaz var glad som alltid.
- Det är bra med mig saknar Justin bara..och dig såklart!
- Vem har vi här då? sa han sedan och jag såg hur hans kollade in Jojo.
- Det här är min kompis Jojo, sa jag
- Tja! sa Chaz och flinade mot Jojo.
Det slutade med att Chaz och Jojo sate och pratade i över en timme medans jag låg i hennes säng och höll på med mobilen.
- Seriöst måste komma över någon gång och träffa dig...Drar med mig Justin också! sa han lite högre och jag förstod att det var riktat mot mig. Jag kunde inte låta bli att le.
- Gör det! roppade jag tillbaks, och hoppades verkligen han menade allvar.

Sådär nu sätter vi igång igen! Kommentera!


Forever del 30-Stalker


Jag kollade ut genom fönstret och märkte att dörrarna höll på att stängas så jag slängde mig ut.
- Jag är här, Sa jag och kollade mig omkring. Där var hon. Hon kollade sig också omkring. Hennes mörk bruna hår slängdes åt alla håll när hon viftade med handen mot mitt håll.
Jag la på och gick med snabba steg mot henne.

- Fan vad jag saknat dig! Sa jag efter en lång kram.
Vi pratade hela vägen in till skåpen, vi pratade om vad som hade hänt, vilka som hade blivigt ihop med vilka. Jag hade bara varit borta i nästan en månad  men det kändes som ett helt år.



Efter Jojo hade skvallrat om vad som hänt här hemma var det min tur at berätta om Justin.
-Jag skulle seriöst dö för att få vara dig just nu! Jojo nästan skuttade fram medans vi i rask takt gick till No salen, som deprimerande nog var första lektionen. Jag log. Min bästa vän var en av Justins största och kanske galnaste fans och hon måste vara väldigt avundsjuk på mig just nu, men vem var inte det? Men till min stora glädje var hon mest glad för min skull. Jag berättade om när jag blivit upptagen på scenen, filmpremiären, Selena, vår första kyss...jag i stort sätt allt, och det kändes som om jag återupplevde våra underbara veckor igen medans jag målade upp dom för Jojo.

-Wow, killen verkar ju ännu mer amazing än vad jag trott, du måste sakna honom mycket. Jag tittade ned i marken.
-Du skulle bara veta, mumlade jag och svalde klumpen med tårar.
- Förlåt det var inte meningen att göra dig nedstämd. Mer han vi inte säga för nu stod vi utanför klassrummet och lektionen hade precis satt igång. När jag kom in tystnade alla och storögda blickar riktades åt vårat håll. Jag sa snabt ursäkta till läraren och jag och Jojo slog oss ner vid våran vanliga bänk. En liten del av mig undrade om hon tvingats sitta ensam medans jag var borta och jag fick lite skuldkänslor. Jag hörde hur det viskades runt omkring mig och uppfattade ofta mitt namn bland orden som uttalades. Men Mr.Johansson harklade sig och det blev snabt tyst.

Snart hade vi genomlidit tre av fem lektioner och jag kände hur tröttheten trängde sig allt närmare. Jag gäspade stort när vi satt i matsalen och åt dagens lunch som var lassagne. Jag hade snabt funnit mig tilbaka bland mina kompisar och nu satt vi i vårt vanliga "gäng" och pratade och skrattade.
-Mår du bra Alex, du ser lite trött ut? Det var Melody som fråga. En kort, mörkhyad, lite kaxig tjej som börjat föra året.
- Ja det är nog lugnt, har nog inte riktigt ställt om tiden bara. Men när jag tänkte efter kände jag en bultande huvudvärk också. Kanske bäst att gå hem? En vibration fick mig att hoppa till, men jag kom snabt på att det bara var mobilen i fickan. Jag småskrattade lite åt min fåniga reaktion och tog upp den. Jag börjad ele ännu mer när jag såg vad det stod på displayen. Jojo tittade frågande på mig när jag reste mig upp men jag mimade "Justin" Och då log hon bara stort. När jag kommit ut ur den tomma koridåren tryckt jag på svara. 

-Justin!
Sa jag glatt i luren.
-Du måste lära dig att svara kvinna! Sa han lite skämtsamt i luren.
-Oj har du ringt mycket? Men vissa här i världen går i skolan, bara så du vet.
-Hehe tänkte inte på det...
- Så har det hänt något?
Jag kunde inte låte bli att låta lite orolig.
-Nej, jag ville bara höra din röst och se hur du har det. Jag blev varm i kroppen när han sa det.
- Jag mår bra...Eller är lite trött och har ont i huvudet, så funderade faktiskt på att gå hem. Annars har det varit helt okej, men man märker hur alla viskar om oss.
-Hmm, sa Justin.-Säg till om nån är dum så jag kan komma hit och skälla ut dom.
-Haha, det skulle jag allt vilja se!

I Atlanta flöt allt på bra. Justin höll på att spela in sin nya skiva Under the Mistletoe som jag längtade efter att få höra. Efter samtalet beslöt jag mig att gå hem och vila. Vi hade två lektioner kvar Gympa, och matte som var två ämnen jag lätt undvek. När jag kom hem tog jag en lång dusch och parkerade mig sedan framför teven. Efter några timmars tittande fick jag ett mess av Jojo.

Undra om du ville komma över och ha typ filmkväll hos mig? Om du mår bättre alltså, men lite glass och film gör väll ingen skada ;) Ring mig! <3

Jag ringde Jojo och vi bestämde att jag skulle komma över vid åtta efter hennes fotbollsträning. Jag skulle bara kolla hemma först. I prefekt tajming klev mamam precis in genom dörren.
-Hej älskling! Haft en  bra dag?
- Jadå, var lite trött förut men nu är jag piggare. Mamma skulle jag kunna få sova hos Jojo idag? Snälla vi har ju inte träffats på jättelänge.
-Visst får du det, men först kan du väll hjälpa mig med maten?
Det lät som en bra kompromiss för mig.

Jag grabbade tag i en av matkassarna mamma haft med sig och började lägga fram varorna på diskbänken.
- Går marinerad kyckling bra?! roppade mamma från hallen.
-Det blir perfekt! svarade jag tillbaks. Det var kul att bara kunna snacka lite med mamma. Ibland kändes hon faktsikt mer som en vän och eftersom hon fått mig vid 17 års ålder var hon fortfarande ung. Maten blev god och jag skyflade fort i mig den. Klockan började närma sig halv åtta så efter att ha dukat av sprang jag upp til rummet för att packa en liten väska. Jag slängde ner, pyjamas, necesären, och några filmer innan jag begav mig ut.

Det var inte så långt till Jojo, kanske tio minuter. Det var i slutet på oktober så det hader redan blivit mörkt. Plötsligt fick jag den där känslan av att man är förföljd, jag kunde höra fotsteg bakom mig men slog i väg dom obehagliga tankarna och tänkte att det säkert bara var en helt vanlig person. Men min "förföljare" fortsatte bakom mig och jag kunde höra att den var närmre nu. jag ökade tackten men det gjorde han eller hon också, nu började jag bli riktigt rädd. Jag skrek till när någon grabbade tag i min axel och vände mig bakåt. Fabian log ett kaxigt leende och han luktade alkohol. Fan också han var full! Fortsättning följer..



Jag är så himla ledsen för den sjukt dåliga uppdateringen men Minou är i New York och jag har inte heller varit hemma. Men nu är jag det så på fredag kommer ett nytt kapitel!