Forever del 30-Stalker


Jag kollade ut genom fönstret och märkte att dörrarna höll på att stängas så jag slängde mig ut.
- Jag är här, Sa jag och kollade mig omkring. Där var hon. Hon kollade sig också omkring. Hennes mörk bruna hår slängdes åt alla håll när hon viftade med handen mot mitt håll.
Jag la på och gick med snabba steg mot henne.

- Fan vad jag saknat dig! Sa jag efter en lång kram.
Vi pratade hela vägen in till skåpen, vi pratade om vad som hade hänt, vilka som hade blivigt ihop med vilka. Jag hade bara varit borta i nästan en månad  men det kändes som ett helt år.



Efter Jojo hade skvallrat om vad som hänt här hemma var det min tur at berätta om Justin.
-Jag skulle seriöst dö för att få vara dig just nu! Jojo nästan skuttade fram medans vi i rask takt gick till No salen, som deprimerande nog var första lektionen. Jag log. Min bästa vän var en av Justins största och kanske galnaste fans och hon måste vara väldigt avundsjuk på mig just nu, men vem var inte det? Men till min stora glädje var hon mest glad för min skull. Jag berättade om när jag blivit upptagen på scenen, filmpremiären, Selena, vår första kyss...jag i stort sätt allt, och det kändes som om jag återupplevde våra underbara veckor igen medans jag målade upp dom för Jojo.

-Wow, killen verkar ju ännu mer amazing än vad jag trott, du måste sakna honom mycket. Jag tittade ned i marken.
-Du skulle bara veta, mumlade jag och svalde klumpen med tårar.
- Förlåt det var inte meningen att göra dig nedstämd. Mer han vi inte säga för nu stod vi utanför klassrummet och lektionen hade precis satt igång. När jag kom in tystnade alla och storögda blickar riktades åt vårat håll. Jag sa snabt ursäkta till läraren och jag och Jojo slog oss ner vid våran vanliga bänk. En liten del av mig undrade om hon tvingats sitta ensam medans jag var borta och jag fick lite skuldkänslor. Jag hörde hur det viskades runt omkring mig och uppfattade ofta mitt namn bland orden som uttalades. Men Mr.Johansson harklade sig och det blev snabt tyst.

Snart hade vi genomlidit tre av fem lektioner och jag kände hur tröttheten trängde sig allt närmare. Jag gäspade stort när vi satt i matsalen och åt dagens lunch som var lassagne. Jag hade snabt funnit mig tilbaka bland mina kompisar och nu satt vi i vårt vanliga "gäng" och pratade och skrattade.
-Mår du bra Alex, du ser lite trött ut? Det var Melody som fråga. En kort, mörkhyad, lite kaxig tjej som börjat föra året.
- Ja det är nog lugnt, har nog inte riktigt ställt om tiden bara. Men när jag tänkte efter kände jag en bultande huvudvärk också. Kanske bäst att gå hem? En vibration fick mig att hoppa till, men jag kom snabt på att det bara var mobilen i fickan. Jag småskrattade lite åt min fåniga reaktion och tog upp den. Jag börjad ele ännu mer när jag såg vad det stod på displayen. Jojo tittade frågande på mig när jag reste mig upp men jag mimade "Justin" Och då log hon bara stort. När jag kommit ut ur den tomma koridåren tryckt jag på svara. 

-Justin!
Sa jag glatt i luren.
-Du måste lära dig att svara kvinna! Sa han lite skämtsamt i luren.
-Oj har du ringt mycket? Men vissa här i världen går i skolan, bara så du vet.
-Hehe tänkte inte på det...
- Så har det hänt något?
Jag kunde inte låte bli att låta lite orolig.
-Nej, jag ville bara höra din röst och se hur du har det. Jag blev varm i kroppen när han sa det.
- Jag mår bra...Eller är lite trött och har ont i huvudet, så funderade faktiskt på att gå hem. Annars har det varit helt okej, men man märker hur alla viskar om oss.
-Hmm, sa Justin.-Säg till om nån är dum så jag kan komma hit och skälla ut dom.
-Haha, det skulle jag allt vilja se!

I Atlanta flöt allt på bra. Justin höll på att spela in sin nya skiva Under the Mistletoe som jag längtade efter att få höra. Efter samtalet beslöt jag mig att gå hem och vila. Vi hade två lektioner kvar Gympa, och matte som var två ämnen jag lätt undvek. När jag kom hem tog jag en lång dusch och parkerade mig sedan framför teven. Efter några timmars tittande fick jag ett mess av Jojo.

Undra om du ville komma över och ha typ filmkväll hos mig? Om du mår bättre alltså, men lite glass och film gör väll ingen skada ;) Ring mig! <3

Jag ringde Jojo och vi bestämde att jag skulle komma över vid åtta efter hennes fotbollsträning. Jag skulle bara kolla hemma först. I prefekt tajming klev mamam precis in genom dörren.
-Hej älskling! Haft en  bra dag?
- Jadå, var lite trött förut men nu är jag piggare. Mamma skulle jag kunna få sova hos Jojo idag? Snälla vi har ju inte träffats på jättelänge.
-Visst får du det, men först kan du väll hjälpa mig med maten?
Det lät som en bra kompromiss för mig.

Jag grabbade tag i en av matkassarna mamma haft med sig och började lägga fram varorna på diskbänken.
- Går marinerad kyckling bra?! roppade mamma från hallen.
-Det blir perfekt! svarade jag tillbaks. Det var kul att bara kunna snacka lite med mamma. Ibland kändes hon faktsikt mer som en vän och eftersom hon fått mig vid 17 års ålder var hon fortfarande ung. Maten blev god och jag skyflade fort i mig den. Klockan började närma sig halv åtta så efter att ha dukat av sprang jag upp til rummet för att packa en liten väska. Jag slängde ner, pyjamas, necesären, och några filmer innan jag begav mig ut.

Det var inte så långt till Jojo, kanske tio minuter. Det var i slutet på oktober så det hader redan blivit mörkt. Plötsligt fick jag den där känslan av att man är förföljd, jag kunde höra fotsteg bakom mig men slog i väg dom obehagliga tankarna och tänkte att det säkert bara var en helt vanlig person. Men min "förföljare" fortsatte bakom mig och jag kunde höra att den var närmre nu. jag ökade tackten men det gjorde han eller hon också, nu började jag bli riktigt rädd. Jag skrek till när någon grabbade tag i min axel och vände mig bakåt. Fabian log ett kaxigt leende och han luktade alkohol. Fan också han var full! Fortsättning följer..



Jag är så himla ledsen för den sjukt dåliga uppdateringen men Minou är i New York och jag har inte heller varit hemma. Men nu är jag det så på fredag kommer ett nytt kapitel!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback