Forever del 26- Tonight's gonna be a good night


När vi hade ätigt klart kom en servetris som dukade av våra tallrikar. Jag kollade lite efter vart han gick, man hörde inte dom alls, dom som jobbade i köket alltså. Det var helt tyst förutom min och Justins röst och den låga musiken.

- Hur han du göra allt det här? Frågade jag och Justin log stolt.
- Njaa, du tog ju så lång tid på dig att fixa i ordning dig så jag han ringa några samtal. 
- haha, bra gjort. Sa jag och stötte till hans fot under bordet. 
Fortsättning följer...


- Är du klar? frågade Justin plötsligt.
- Ja det var helt underbart, tack! Jag lutade mig över bordet så jag lättare kunde nå hans läppar. När vi kyssts färdigt log Justin.
- Bra för jag har en liten surprize till. Jag log och förestälde mig olika saker det kunde vara. Justin tog min hand och vi gick ut i den vackra kylan. Jag måste medge att snö kunde ha bra efekter också. Det såg ut som tusentals små diamanter som glittrade på marken. Det var som i en sagovärld och nu när jag gick här och kände Justins hand värma mig kändes allting ännu mer som en saga och jag hade svårt att förstå att det var verklighet. När vi gått några hundrameter får jag syn på en stor sak som blinkar. Och det är föräns vi kommer ytterligare några setg närmare som jag ser dom stora proppelerna.
- Helikopter, är du seriös?! Jag lät honom inte svara utan kastade mig istället runt han hals och kysste honom en gång...två gånner..tre gånger.
- Haha kul att du gillar det! Piloten kom fram till oss och hälsade, och gav oss varsina öronskydd som vi skulle sätta på oss. Justin var självklart jättesnygg i dom också, men så fort jag hade satt på mig dom kände jag mig som en idiot.
- Du skulle bara våga skratta, varande jag och gav honom en sträng blick.
- Vafrör skulle jag skratta? Seröst du är jättesexig i dom honey, Justin pussade mig på hjäsan.
- Haha. sa jag bara ironiskt innan vi klev in i helikoptern.

Proppelerna strartade och innom några sekunder var vi ovanför marken. När man tillslut bara kunde se den lysande staden kände jag hur det började pirra imagen. Vi var väldigt högt upp och det stora fönstret framför oss gjorde så att jag nästan fick svindel. Jag grabbade nervöst tag i Justins hand och lutade huvudet mot hans axel.
- Är du rädd? Han log lite retsamt men sa det ändå på ett omtänksamt sätt.
- Lite kanske, jag menar vå är ju så högt upp!
- Haha det är faktiskt en av anledningarna till att man åker helikopter. Tänk inte på höjden kolla ut istället och konsentrera dig på utsikten. Jag gjorde som Justin sa och när jag verkligen tittade på allting med en klarare blick så såg jag hur makalöst vackert det var.
- Wow! var det ända jag fick ur mig och Justin kramade min hand. Nu var jag inte det minsta rädd längre, vi satt där och pratade, skrattade och kysstes. Justin pekade på olika platser och byggnader och det var kul att få se allt ur ett annat perspektiv. Men tyvär så var vi snart framme vid hotellet och marken kom allt närmare och närmare.
Vi tackade piloten för åkturen och skynade oss sedan bort från den isande vinden och in på hotellet. Vi gick in i hissen och tryckte på våning elva. För varje våningsnummer vi passerade kände jag hur gråten och klumpen i magen växa sig allt större. Det var som att varje sekund som tickade var ett tecken på att den här underbara kvällen skulle ta slut och att morgondagen trängde sig allt närmare. Justin märkte at någonting var fel.

- Du verkar ledsen vad är det? Har jag gjort något fel? Justin lyfte upp min haka så att jag var tvungen att se honom i ögonen. Jag skakade på huvudet.
- Nej hela kvällen har varit helt fantastisk...det är bara det att..att jag åker imorgon och jag kan inte tänka mig att börja om ett helt vanligt liv igen utan dig! Nu kunde inte tårara hålla sig undan längre. Justin sa inget han la bara ararna om mig och kramade mig och jag såg att han kämpade mot sina egna tårar. När det vat dags att kliva ur hissen ville jag inte släppa taget om honom nej det skulle jag aldrig göra. Justin verkade inse det och lyfte upp mig så att mina ben omringade has höft. Så fort vi kommit ut så kysste han mig. Mer passionerat än vanligt och jag kände hur kyssen var blandad med tårar, kärlek och ilska. Vi släppte inte varandras läppar för en sekund. Justin fumlade med nycklarna men fick tillslut upp dörren.

Vi staplade baklänges tills vi landade på sängen. Det kanske var för att det var sissta kvällen men jag var mer upphätsad en vanligt. Jag fortsatte kyssa justin och drog in handen innanför hans byxor. Ett stön hördes från hans läppar. I vanliga fall skulle jag nog skrattat men just nu tyckte jag att det bara var sexigt. Jag började dra ner dragkedjan på klänningen och hasade ner den steg för steg. När den var av fortsatte jag med Justins skjorta. Jag var bara tvungen att klämma på hans perfekta mage några gånger innan alla kläder var av och låg på golvet.

Vi rullade runt och jag visste att det snart skulle ske och jag kunde inte vänta tills..
- Vill du? frågade Justin plötsligt.
- Skojar du såklart att jag vill! stönade jag ur mig. Sedan var den inne. Jag hade haft det med Fabian några gånger innan men det hade bara varit sex. Det här nu med Justin var mer specielt. Jag visste inte varför men hans kropp passade så bra mot min, hans lukt, andedräkt, läppar...plötsligt kom jag att tänka på en sak.
- Vänta kondom! utbrast jag. Justin for ur mig snabbare än jag trott var möjligt. Jag la händerna för ansiktet.
- Fan, fan, fan, fan! Tän kom jag blir gravid nu?!
- Shit! Sorry älskling hur kunde jag vara så dum? Men det är lugnt jag kom inte jag lovar. Justin tog bort mina händer och studerade mig.
- Du är det okej?
- Är jag så osexig? sa jag bara men var samtidigt lättad över att inget hänt. Justin skrattade.
- Tro mig du är den mest attraktiva kvinnan jag träffat. Jag fnittrade lite åt ordet kvinna.
- Men på med kondomen då! sa jag upphetsat och smekte hans rygg. Justin log och sträckte sig efter sina jeans där han plockade fram en. En liten del av mig tänkte på hur otroligt sött det var att han hade med sig kondomer i fickan. Medans en annan del strävade efter hans kropp.

Justins perspektiv

När vi hade hållt på i över en timme stönade jag och rullade av. Alex låg brevid mig flåsandes och smekte mitt ansikte. Jag kunde ha fortsatt i evigheter men jag visste att klockan var mycket och för att en ha en chans att få några timmars sömn var det nog bäst att vi la oss.
- Jag älskar dig, glöm aldrig det, sa Alex och kysste min arm. Jag drog henne närmare mig så at vi låg under samma täcke med benen ihopslingrade.
- Jag älskar dig mer, sa jag och granskade hennes vackra ansikte.
- Jag vet, sa Alex och log. Jag såg att hennes ögonlock föll ihop lite då och då och hon försökte häjda en stor gäsping.
- Sov nu sweetheart, jag ser att du är trött.
- Sova? Är du dum eller, det var nog meningen att låta starkt men det blev bara sluddrande ord.
- Godnatt finaste. Jag pussade hene på hjäsan och innom några sekunder snarkade hon svagt. Fortsättning följer....

Sådär ja! Lite romantik var allt som beövdes ;] Men u får ni skärpa er och ta och kommentera lite!!!!

Kommentarer
julia w

skit bra!!!!!!!!!!! <3 <3 :)

2011-10-12 @ 21:24:31
sophia

Jätte bra!!!<333333

2011-10-13 @ 08:12:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback