Forever del 28-I Miss You

- Jag älskar dig. Viskade han i mitt öra och då började jag gråta ännu mer.
- J-jag älskar dig mer. Snyftade jag och tog upp mina väskor.
- Jag älskar dig mest. Sa han och jag log. Jag gav honom en sista kyss och vände mig sen om annars skulle jag aldrig kunna gå. När jag gav mitt pass till en gubbe som skulle kolla av det kollade jag på Justin en sista gång. Han hade satt på sig glasögonen nu och vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick på planet.När planet lyfte fick jag ett mess.

Var stark, snart ses vi igen. Jag väntar på dig här. Din Justin. <3






Justins Perspektiv

Våra läppar möttes en sista gång innan hon var tvungen att gå på planet. Jag kämpade mot dom envisa tårarna men det var nästan ingen idé, så jag satte på mig solglasögonen. Alex vände sig om en sista gång och vinkade genom tårarna, jag log mot henne innan hon försvan utom synhål. Bort från mig.

Alex Perspektiv

Skogen och det vita snölandskapet var ett tecken på att jag snart var framme. Det kändes nästan ännu värre nu. För tanken på att dom 11 oändligt långa timmarna från honom och att jag kanske skulle bli kvar här för evigt kändes mycket starkare nu. Ja, nu hade jag vaknat ur min dröm och flygit tillbaka till verkligheten. När bältessymbolen tändes knäppte jag det och drog upp knäna så jag kunde vila hakan på dom.

Så fort planet landat satte jag på mobilen. Jag hade inte hunnit svara på Justins mess innan planet startat.

Nu är jag hemma...Jag tänkte efter ett tag. Ordet hemma lät inte rätt, för jag kände mig faktiskt inte hemme. Nej, hemma var hos Justin. Jag raderade meningen och började om på nytt.

 

Jag är framme nu. Saknar dig så otroligt mycket och önskar att du var här....vet inte hur jag ska klara mig utan dig? Älskar dig /A* <3

Jag tryckte på Send och gick sedan ut ur planet. Det första jag fick syn på var mammas yviga lockar som dansade fram mot mig.
- Åh gumman! Som jag har saknat dig, har du haft det bra?
- Jadå, saknat dig med mamma. Det var delvist sant. Jag hade inte haft tid att tänka på min familj och vänner men det kändes ändå skönt och välkomnande i hennes famn. Även fast jag mycket häldre velat att det var Justins. Vi började gå mot bilen och jag drog jackan tätare om mig när vi kom ut i den kalla kylan.
- Ush vad mycket snö! Klagade jag och rynkade på näsan.
- Ja det har kommit en hel del medans du var borta. Men nu får du berätta vad ni har gjort!

Vi satte oss i bilen och jag började berätta. Det var svårare att prata om Justin än vad jag hade väntat mig. Men jag försökte hålla en glad fasad och man hörde bara att rösten skar sig lite ett antal gånger. Bryta ihop fick jag göra i ensamhet. När våran röda Volvo stannat utanför den vita villan var jag nära på att släppa fram tårarna. Men jag var stark. Lite till kunde jag väll hålla mig? Jag ville inte att mamma skulle bli orolig.
- Är du hungrig? frågade hon när vi staplade in i hallen med all packning.
- Nej bara trött, går nog och lägger mig nu. Jag gav mamma en godnatt puss, tog mina väskor och skyndade mig sedan upp för trapporna in till mitt rum. Det såg precis ut som innan jag åkt. Dom vita kala väggarna, det ljusa golvet, skrivbordet som var intryckt i ena hörnet, och den halvstora sängen som stod plaserad i andra. Rummet såg städat och kalt ut. Tråkigt. jag insåg hur otroligt grått mitt liv varit innan Justin. Det ända som var lite färgglatt i rummet  var ett foto på mig och pappa som stod på nattygsbordet. Jag släppte väskorna och slängde mig på sängen. Jag lät tårarna leva sitt egt liv och hade snart lämnat en stor blöt fläck på min kudde. När jag bara legat och gråtigt ett tag satte jag på datorn. Medans den startade igång bestämde jag mig för att packa upp. Längs ner fick jag syn på en mörkblå t-shirt jag lånat som pyjamas av Justin. Jag drog av mig linnet jag rest i och satte på mig t-shirten istället. Den luktade Justin och jag kände mig lite mer hemma. Plötsligt hördes  ett ringande läte från datorn. Och när jag kollade efter såg jag att det var ett inkommande skypesamtal från Justin. Jag log och tryckte på svara.

- Hey babe! Justins underbara ansikte visades på skärmen och det kändes nästan som han var mitt framför mig.
- Gick resan bra? Sa Justin och log stort.
- Ja, helt okej men du var inte där så...Det var mer sagt på skämt men Justins mungipor drogs ner till ett rakt sträck.
- Jag vill mycket häldre vara hos dig än någon annan stans, och jag önskar att jag bara kunde göra som jag ville och åka iväg...Men det kan jag inte och jag är ledsen för det. Du är värd någon bättre.
Jag ville nästan klappa till honom rakt genom rutan.
- Sluta Justin. Du är det bästa som någonsin har hänt mig jag saknar dig bara otroligt mycket!
Vi pratade i evigheter, men ¨tröttnade aldrig heller. Jag såg hur Justins ögon spände blicken i något och plötsligt sa han:
- Eyyy, ddär är min tröja!
- Haha, oj då glömde visst att lämna tillbaks den! sa jag och drog än en gång in hans underbara doft.
- Det är lugnt honey, är ändå mycket sexigare på dig. Justin blinkade och log snett. Plötsligt öppnades dörren och mamma stack in huvudet.
- Alex, jag som trodde du låg och sov?
- Ehh..jo är på väg, sa jag smitande. Hon suckade och mumlade "jaja" och stängde sedan dörren igen. Jag var faktiskt ganska trött och gäspade stort.

- Du är trött älskling. Sov nu så hörs vi imorrn. Jag hade nästan glömt bort Justin. Vi sa godnatt till varandra och jag saknade våra mysiga godnatt kyssar. När jag låg i sängen och försökte sova fick jag ytterligare ett meddelande på mobilen. Jag hade väntat mig något kärleksfullt från Justin, men läste istället:

Hur fan tror du att du bara kan åka iväg och få ihop det med nån annan? Jag är inte dum i huvudet och du kommer få ångra det. / Fabian. Jag viste inte riktigt vad jag skulle tänka. Just nu var jag i chocktillstånd.

 


 

oj oj oj! Vad tycks?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback