Forever del 11- I Love you

När jag äntligen fick upp låset och öppnade dörren blev jag stående vid dörren.
Justin stod där och kollade mig i ögonen. Jag sa ingenting. Jag var för upptagen med att tänka på varför jag klädde mig så jäkla fult. 
- Hej. Sa jag tillslut och drog bort håret från ögonen. 
- Justin, ja... Jag han inte säga något för Justin tog två steg närmre och kysste mig. Hans läpar smakade vanilj och jag pressade mig mot honom. När kyssen ( tråkigt nog ) var slut stod vi och kollade på varande ett tag.
- Selena då? Sa jag och kollade honom i dom dära underbara ögonen.
- Det är slut. Sa han kort, hon kände samma sak som jag. Sa han och ryckte på axlarna. 
- Vadå? Sa jag
- att hennes känslor hade svalnat.

Vi kysstes igen och jag log inombords. Han var det bästa som hade hänt mig.



Mina känslor var svåra att beskriva i denna stund. Lycka var nog den största delen. Men det fanns också andra som förvirrning, bekymmer och sorg.
- Är det något fel? Sa Justin oroligt och stirrade djupt in i mina ögon. Jag skakade på huvudet.
- Jag gillar dig verkligen jättemycket Justin, men det här kommer inte att funka. Om en vecka åker jag tillbaka till Sverige och du till Atlanta. Du har precis gjort slut med din flickvän och jag har inte riktigt någon ordning på något just nu, och...! Mina ord avbröts när Justin la sitt pekfinger över mina läppar.
- Alexandra, lyssna på mig nu. Jag vet att jag inte är perfekt och att saker och ting är väldigt komplicerade. Men en sak till jag vet är att varje gång jag ser dig slår mitt hjärta ett extra slag, jag blir alltid lycklig av att ha dig i närheten...Och jag har väldigt starka känslor för dig.
Justnis perspektiv

Alex sa ingeting. Hon bara stog där med tårar i ögonen och tittade sorgset på mig. Jag blev genast orolig. Tänk om hon inte kände samma sak för mig? Eller om jag gått för fort fram? Fler sekunder tickade utan att ett ord yttrades och jag blev mer och mer osäker för varje andetag jag tog.
- Jag förstår om det är lite för mycket som händer just nu. Men jag finns alltid till hans om du ångrar dig...jag drog ett skävlande andetag.
- Och om du inte gör det så ber jag om ursäkt för kyssen och allt. Den sista meningen sa jag med ögonen i marken. Utan att se på henne vände jag mig om och sprang in till rummet.

Alexs Perspektiv

När han hade gått strömade ännu en flod tårar ner för mina kinder. Varför skulle allt vara så svårt? Mina ben darrade och jag kände att min hjärna inte riktig orkade med allt som hänt idag. Jag satte mig på sängen och kurade ihop mig som en liten boll. Tankarna surrade omkring som illskna bin i huvudet. Och jag ville inget heldre än att Justin skulle vara här och hålla om mig och säga att allt skulle ordan sig. Så varför gick jag inte till honom då? Medans en del av mig tänkte igenom våran underbara kyss i detalj så tänkte den andra massor av mindre roliga tankar. Jag visste att distansförhållanden bara höll i några månader. Sen blev det för jobbigt att hålla en bra kontakt och man gled långsamt ifrån varandra. Sen så var det en bit till. Runt omkring mig vimlade det av tjejer som var helt perfekta utan mina brister. Och Justin skulle lätt kunna dumpa mig för en av dom när han såg deras existens. Och jag ville verkligen inte få ett krossat hjärta...

- Men lilla gumman vad har hänt? Mamma kom in med en kopp te i handen och satte sig på sängkanten.
Hennes varma hand smekte min rygg och jag lutade huvudet mot hennes axel. Jag och mamma hade alltid haft en stark relation till varandra och det tog hårt på mig att vi inte kunde soendera så mycket tid tillsammans nu när hennes arbete åt upp den. Och hålla saker hemligt skulle bara leda till ännu större problem. Därför berättade jag hela sanningen utan att tveka.

- O-och jag vet inte vad jag ska ta mig till? snörvlade jag. Mamma drog upp mig i sitt knä och vaggade mig fram och tillbaks. Jag vet att jag var alltför gammal men jag kände mig trygg och hemma  i hennes famn, och det kändes skönt att hon lysnade på mig.
- Du är så mycket smartare än vad jag var i din ålder. Tänker på konsekvenserna. Men om jag var i din sitts skulle jag bara släppa allt och säga som det är till honom. Ju längre man väntar desto svårare blir det.
- Men tror du verkligen att Justin är den rätta?  Vi har ju bara känt varandra i en vecka. sa jag osäkert.
- Det vet jag att han är. Varje gång du pratar om honom lyser du upp som en liten solstråle. Justin är en bra kille Alex ta vara på honom. Men nu ska du få tänka ifred, sa hon och kysste mig på pannan.

Mamma hade rätt. Jag skulle ta vara på Justin. Vi kunde ju alltid försöka den lilla veckan som återstod. När jag tänkte på hur lite tid vi hade kändes varje sekund som otroligt slöseri. Utan att bry mig om vad klockan var rusade jag ut ur sweeten och sprang dom enstaka stegen mellan våra rum. Efter att ha knackat ett flertal gånger utan någon reaktion öppnade jag sakta dörren och tassade in. Jag visste inte om det här var någon bra idé men jag ville bara se honom, och försäkra mig om att jag inte hade sårat honom. Sweeten var mörk och tyst. Det enda som hördes var mina andetag och klumpiga steg. Nu återstod bara ett rum. Sovrummet. Dörren stod på glänt och lite morgon ljus hade hunnit sirpla in genom fönstret. Justin låg plaserad i den enorma sängen tungt sovandes. Jag hade ingn aning om vad jag skulle göra nu. Jag smög fram till sängkanten och betratade hans vackra ansikte. Han var så otroligt söt när han sov. Som en liten ängel. Min kropp ville lägga sig brevid honom och trycka mig tättt intill honom, men var det att gå för långt? För en gångs skull lysnade jag inte på min hjärnas protester utan tog med osäkra händer tag i täcket och la det över mig också. Det var varmt och skönt i sängen, och jag sög in Justins underbara doft.
- Jag älskar dig, viskade jag i hans öra. När jag utalat orden förstod jag att det var sant. Jag älskade honom verkligen. Justin log i sömnen och lindade armarna omkring mig. när jagl åg i hans betrygande famn var det lätt att låta tröttheten ta över och jag sjönk djupt ner i sömn. Fortsättning följer...

Vad tycker ni hitills om novellen? Gjorde ett morgon kapiel bara för er :]






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback