Forever Del 14 - PLEASE??



- Hallå, sa han. Jag hörde ett litet sus från rösten i andra änden och kunde avgöra att det var en kvinnas.  
- Va? Justins mungipor som nyss varit uppdragna blev nu ett rakt sträck. Han försvann in i sovrummet för att kunn a prata privat antog jag. Det tog längre tid än jag väntat mig så jag försökte koncentrera mig på filmen som vi inte hade ägnat någon större uppmärksamhet åt. När det hade gått 20 minuter tyckte jag att jag hade väntar länge nog. Jag ställde mig utanför sovrummsdörren och kikade in. Justin satt på sängkanten med händerna begravda i anskitet. Det såg nästan ut son att han grät? Med försiktiga steg gick jag in i rummet och satte mig brevid honom. När han märkte att jag satt där, kollade han upp på mig med tårfyllda ögon.
- Justin vad har hänt?! sa jag chockat. Fortsättning följer...



Sorry men ingen bild idag :(





- Scooter säger att jag måste åka imorron. Sa Justin och kollade ner i golvet. Jag fick en klump i magen.
- Vadå, varför? Frågade jag oförstående.
Han kollade upp från golvet.
- Jag måste gå på möten och diskutera komande turneér och olika förestälningar och sånt, du vet. Sa han. Jag fattade ingenting men låtsades som om jag förstod.
- Men kan du inte göra det sen. Sa jag och kollade ledset på honom.
- Personerna vi ska prata med är viktiga personer, du skulle inte kunna flytta mötet bara sådär. Sa han och tog min hand.

Varför måste allt roligt alltid ha ett slut?
Vi kramades. Fastän jag visste att den här stunden skulle komma vill jag inte riktigt tro mig själv. Tårarna envisades med att komma och Justin fångade upp dom med sin hand.
Plöttsligt lös han upp, som om han hade fått en ideé.
- Men kan inte du följa med? Sa han och kollade ivrigt på mig.
- Vadå, vart, när, hur, va? Rabblade jag upp medans Justin hastigt ställde sig upp.
- Jo, men du kan följa med mig. Justins ögon glänste.
- Jag vet inte Justin. Började jag.
. Jag menar jag vill, men mamma....och Ellie.... och när ska jag komma hem? Min hjärna jobbade medans jag tänkte ut någon slags lösning.

Justin kollade in i mina ögon och jag fick svårt att stå rakt.
- Du kan ju börja med att fråga din mamma och så ser vi vad hon säger?
- Det låter bra. Sa jag och kysste honom mjukt.

Jag gick mot vår svit. Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga det.

" hej mamma, får jag följa med killen som jag träffade för ca 5 dagar sen till Atlanta istället för att umgås med er som jag lovat? "

Om jag kände mamma rätt skulle hon skratta och säga.

" hahah, du är allt rolig du Alexandra. följa med honom, hahah klart du inte får "
Jag suckade och fabblade upp nycklarna ur min jeans ficka. Jag gick in och började knyta upp mina skor.

- Hej! Skrek Ellie från vardags rummet. Jag gick in. Hon och Mamma satt och drack te och kollade på TV. Jag satte mig brevid mamma och låtsades kolla på programmet. Skulle jag säga det nu? Eller skulle jag kanske vänta lite... Eh, det är bäst att få det överstökat.

- Jo, du mamma. Sa jag och försökte få hennes uppmärksamhet. Mamma släppte motvilligt blicken från TV:n och kollade på mig.
Jag tog ett ljupt andetag.

- Snälla mamma får jag följa med Justin til Atlanta!? Min fråga förvånade mamma och hon höjde ögonen.
- Lilla gumman Atlanta... Det ligger ganska långt bort.... och, jag trodde vi skulle umgås den här veckan... Mamma såg ut att tänka efter, det var iallafall en bra början.

- jaa, jag vet men det här kanske bara händer en gång i livet mamma, och jag kommer ju hem sen till sverige och jag vill umgås så mycket med honom som det går nu och... Mamma höll upp ett finger.
- ja, gumman låt mig bara tänka efter lite ekonomiskt.
- Är det ett ja eller ett nej? Frågade jag och kollade på henne.
- Det är ett kanske. Sa mamma och smuttade lite på sitt te.

Jag satte mig lite bekvämare i soffan. Det gik mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Håppas bara hon går med på det där med pengarna. Men så mycket hon jobbar borde ju det inte vara ett broblem... Det plingade till i min mobil. Jag pressade upp den ur mobil fickan. Fan också!

Tja babe, hur går det där borta i london??

Det var Fabian. Fabian som var min pojkvän, eller aa typ. Jag hade helt glömt honom. Allt jag visste var att jag inte hade några som helst kännslor för honom. Allt han var ute efter var sex, och visst han såg snygg ut men efter hur Justin har behandlat mig här kommer jag alldrig kunna vara med honom.

Jag ställde mig upp ur soffan och började gå till mitt rum.
Vad skulle jag göra?
Skulle jag ringa honom och säga att det var slut? Eller skulle jag vänta tills vi kommer hem och säga det till honom i skolan?
Som svar på mina frågor ringde plöttsligt min mobil.

- aa det är Alex?
- Tjaaa, Hur är det?
Fabians röst skar i mina öron, har var förmodligen full.
-Du, jag tror vi ska chilla lite från och med nu.
Jag fattade ingenting.
- va? Jag försökte höra men det var så mycket musik i bakgrunden.
- joo, jag sa att jag tycker att vi kanske borde typ... sluta va ihop... typ. Jag blev chockad. Var det han som pumpade mig? På telefon?
- Ehm visst. Hejdå. Jag la på. Fan vad skum han var.



Komentaaar!











Kommentarer
Sandra <33

Haha fett skum.! Men ni skriver sjukt bra och ni bara mååste skriva meeer!! Jag döör annars asså!!! :) <3

2011-09-11 @ 22:28:02
cissi

skriv mer!! ni är sjukt bra på att skriva !! <3 <3 :DD

2011-09-12 @ 23:44:49
Maja E

Meeeeeeer!!!!!!!!<3

2011-09-13 @ 17:21:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback